Känsloladdat Sabaton synar blodigt krig

avSofia Bergström

Foto: JERKER IVARSSON
Hårdrockveteranerna i Sabaton firar 20 år som band med att utforska nytt territorium: konceptplattan.

ALBUM Vemod och melankoli får ta stor plats när Sabaton synar första världskriget i sömmarna.

Men bristen på variation förblir gruppens akilleshäl.


Sabaton
The Great War
Nuclear Blast/Bertus


METAL Konceptskivor är farligt territorium.

Judas Priest trampade i konceptklaveret med albumet ”Nostradamus”. Metallica gjorde detsamma med Lou Reed-samarbetet ”Lulu”.

Det finns förstås en rad lyckade exempel också, främst signerade Dream Theater, Iron Maiden och WASP, men de känns som sällsynta undantag.

Den 11 november i fjol, exakt hundra år efter vapenstilleståndet som satte punkt för första världskriget, gick Sabaton in i studion för att spela in sitt nionde album.

Beväpnade med sylvassa riff, smittsamma refränger och svulstig körsång tacklar kvintetten från Falun på ”The great war” elva berättelser från de blodiga stridigheterna som krävde cirka 17 miljoner liv.

Albumet är ingen kronologisk krigsredogörelse utan består av nedslag bland händelser och personligheter som har fångat bandets intresse genom åren.

”The red baron” fokuserar på Manfred Albrecht von Richthofen, som ofta beskrivs som första världskrigets främste stridsflygare. ”Seven pillars of wisdom” riktar sökarljuset mot T E Lawrence, en prominent samverkansofficer under den arabiska revolten.

Med facit i hand känns det nischade ämnesvalet som ett smärre genidrag.
”The great war” är precis den enhetliga skiva som saknades i Sabatons diskografi. En effektfull röd tråd av tungsinthet och melankoli präglar i stort sett samtliga spår.

Vilket inte minst kan tillskrivas producenten Jonas Kjellgren, som ska ha uppmanat bandet att våga omfamna sina känslor i inspelningsstudion.

Det märks framför allt hos sångaren Joakim Brodén, som förhöjer vemodstämningen i ”Fields of Verdun” och utstrålar obestridlig passion i det pampiga titelspåret.

Men bristen på variation och andrum förblir gruppens begränsande akilleshäl.
Den överdådiga ljudbilden är som klippt och skuren för livesammanhang men på skiva blir lyssningen bitvis utmattande.

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det inte finns fler nyanser för Brodén att utforska i stället för att fläska på med körsång så fort andan faller på.

Trots det går det inte att förneka att Sabaton är starka och sympatiska historieberättare.

”The great war” är ett bra alternativ när minnena från skolbänken sviker.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM