Måns Zelmerlöw låter onödigt anonym

avNatasha Azarmi

Foto: Aorta
Måns Zelmerlöws färgstarka personlighet försvinner i hörlurarna.

Måns Zelmerlöw vill bli mer personlig.

Men texterna om familjelivet drunknar i alldeles för opersonliga melodier.


Måns Zelmerlöw
Time
Warner


POP Om vi bortser från snubbiga ”Chevaleresk” har Måns Zelmerlöw ständigt imponerat i tv-rutan.

Som programledare och underhållare har han en sprudlande karisma som få andra kan överträffa. Den har till exempel gjort honom till en oförglömlig allsångsledare.

Men personligheten har en tendens att försvinna på skiva. Det är synd då Zelmerlöw är en skicklig sångare, något han framför allt visar i Dotter-duetten ”Walk with me” och i avslutande balladen ”Something to you”.

Albumet är uppdelat i två kapitel där det första börjar i en mörk period för fem år sedan och det andra tar vid i dag, som pappa och lyckligt nygift.

Det är en fin tanke som drunknar i generiska produktioner. ”Time” är spretigt och jag hör Jason Mraz, Robbie Williams och Avicii, trots att Zelmerlöw kallat både James Arthur och Lewis Capaldi för sina främsta influenser.

De två brittiska sångarna är bäst i hudlösa ballader och även texterna på ”Time” träffar hårdare i mer avskalade versioner.

Fina ”Grow up to be you” är ett tydligt exempel. Måns Zelmerlöw liknar ingen annan när han till ett stillsamt beat sjunger till sin son om tonårens upp- och nedgångar.

Med textrader som ”Big boys need to cry sometimes, it’s okay if you do” lyckas han inte bara hålla sig över ytan – men även beröra.

BÄSTA SPÅR: ”Grow up to be you”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM