Beyoncés soundtrack är viktigt och värdigt

avNatasha Azarmi

Foto: Kwaku Alston/Walt Disney Pictures
Beyoncé gör rösten till Nala i Disneys nyinspelning av ”Lejonkungen”.

ALBUM Beyoncé släpper ett alternativt soundtrack till nya ”Lejonkungen” och samlar musiker från Nigeria, Ghana och USA.

Det är långt ifrån det starkaste hon har gjort musikaliskt – men något av det viktigaste.


Beyoncé
The lion king: the gift
Parkwood/Columbia/Sony


HIPHOP/R’N’B När filmen ”Lejonkungen” släpptes 1994 blev Elton Johns ”Can you feel the love tonight” en omedelbar klassiker. Och när Disney gör en realistisk nyinspelning år 2019 står Hans Zimmer åter för ledmotivet.

Trots att historien om Simba utspelar sig på den afrikanska savannen verkar inte Disney bry sig om att lyfta fram kontinentens musiker.

Så bara dagar efter filmens världspremiär valde Beyoncé, som gör rösten till lejoninnan Nala, att släppa ett alternativt soundtrack där afrofunk är lika viktigt som pop, hiphop och r’n’b.

I låtar som ”Bigger”, ”Otherside” och ledmotivet ”Spirit” har hon snygga soulfulla ballader om gemenskap och att veta sitt eget värde.

”Mood 4 eva”, samarbetet med Jay-Z och Donald Glovers Childish Gambino, är i stället explosiv r’n’b.

Men här finns varken låtar med omedelbar hitfaktor som ”Crazy in love” och ”Single ladies” eller något med den revolutionära kraften från albumet ”Lemonade”.

Artisten är däremot en strålande samordnare när hon ger utrymme till andra skickliga namn, stora som små.

Shatta Wale från Ghana och sydafrikanska Moonchild Sanelly lämnar starkt avtryck. Och både Wizkid och Burna Boy visar varför de är Nigerias just nu största popsensationer när de gör afrofusion i sin svängigaste form.

Men allra starkast lyser Jessie Reyez och 070 Shake i ”Scar”, en fullkomlig knockout. Övergången från sorgsen pianoballad till ursinnig hiphop är gåshudsframkallande.

Flera bidrag framstår samtidigt som rätt onödiga.

Pharrell Williams, Kendrick Lamar, Jay-Z och Childish Gambino är albumets största namn. Men precis som Beyoncé har alla haft betydligt starkare stunder.

Stjärnans 27-spåriga potpurri av låtar och filmcitat känns både för långt och spretigt. Tio spår färre och ”The gift” hade kunnat vara årets mäktigaste musikhändelse.

I stället blir albumet en parentes i Beyoncés starka diskografi.

Desto viktigare är skivan för synliggörandet av afrikanska musiker.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM