Bruce Dickinson överträffar både sig själv och Iron Maiden
Publicerad 2024-03-01
ALBUM Det har gått 19 år sedan Bruce Dickinson senast släppte ett soloalbum.
”The Mandrake project” är väl värt den långa väntan.
Med mångsidig sång och majestätiska låtbyggen överträffar Iron Maiden-sångaren sig själv.
Bruce Dickinson
The Mandrake project
BMG/Warner
HÅRDROCK Bruce Dickinson har i över 40 år varit en särdeles stark berättare, både som soloartist och låtskrivare i Iron Maiden. Med sällsynt talang för dramatik och inlevelse – och en gudabenådad pipa – har den ikoniska heavy metal-sångaren levererat de mest häpnadsväckande historier om svärdsvingande krigare och religiösa ritualer liksom svindlande sci-fi-epos.
”The Mandrake Project”, Dickinsons sjunde soloalbum och det femte tillsammans med producent- och låtskrivarpartnern tillika gitarristen Roy Ramirez, bottnar delvis i ett fantasy-inspirerat drama om en professors jakt efter odödlighet. Storyn skymtas i låtar som ”Afterglow of Ragnarok” och ”Resurrection men”.
Men materialet visar upp en betydligt större spännvidd än så. Skivan rymmer också tankeväckande teman och välskrivna texter om liv och död, skönhet och kärlek, missbruk och misstag. Dessutom synas idioti och blind dyrkan på sociala medier.
Dickinson och Ramirez begränsar sig inte heller till enbart heavy metal utan doppar även tårna i thrash, doom och latinamerikansk och arabisk folkmusik. Ibland i en och samma låt. Skivans storslagna arrangemang kryddas dessutom av piano, keyboard, stråkar och orgel.
Idéer, demos och skisser till låtarna har Dickinson och Ramirez samlat på sig ända sedan inspelningen av ”Chemical wedding” för över 25 år sedan, vilket kan förklara bredden.
I ovana händer hade det kunnat gå käpprätt åt helvete. Men Ramirez har kompetensen och begåvningen att förverkliga Dickinsons ambitiösa visioner och samtidigt hålla helheten tajt.
I stämningsmättade höjdpunkter som ”Fingers in the wounds”, ”Shadow of the gods”, “Rain on the graves” och “Eternity has failed” – fortsättningen på ”If eternity should fail” från Maiden-albumet ”The book of souls” – avfyrar Dickinson några av karriärens starkaste sånginsatser. 65-åringens mångsidighet är häpnadsväckande.
Så även i avslutande ”Sonata (immortal beloved)”, ett tio minuter långt epos inspirerat av Beethovens månskenssonat och till viss del även sagan om Törnrosa.
Det är en majestätisk final på ett i mångt och mycket magnifikt album där Dickinson inte bara överträffar sig själv som soloartist utan också brädar Iron Maidens senaste skivor.
BÄSTA SPÅR: ”Fingers in the wound”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik