Det finns inga som Haim

avNatasha Azarmi

Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
Samspelet mellan systrarna i Haim är enastående.

KONSERT När Haim tar sin "Sister sister sister tour" till Stockholm visar sig trion vara ett av de bästa livebanden vi har.


Haim
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: Halvfullt. Längd: ca 70 minuter. Bäst: "Want you back", "Forever" och "The wire". Sämst: Att Annexet känns så glest i kväll.


För fem år sedan läste jag ett citat om hur musikbranschen bara tål ett kvinnligt rockband i taget. Det finns utrymme för hur många gitarrspelande snubbar som helst, men tjejer får konkurrera om den ensamma platsen som finns.

"Haim är ju definitivt det bandet just nu", sa min kompis då.

Haim är fortfarande det bandet.

Under åren har systertrion gjort sitt bästa för att belysa sexismen och ojämställdheten i branschen. Sedan 2013 års "Days are gone" har de ofta pratat om bristen på kvinnor på scen och vid skivstudions rattar och knappar.

Och för bara en vecka sedan skapade de rubriker för att ha sparkat sin bokare. De fick nog efter att manliga kollegor fått tio gånger större summor för festivalgig.

När de kliver in på Annexets scen syns styrkan på långa vägar. De är här för att äga och med varsin trumma framför sig tar de i med buller och bång. Redan då blir magin ett faktum.

Det fortsätter, i ”Falling”, "Don't save me" och "Little of your love". Trots lugnet som präglar systrarnas musik finns här en oerhörd glöd och energi.

För Haim är det här inte en onsdag på jobbet, det är en lördag i Madison Square Garden.

Trion ger allt i varje ackord och trumslag. De sjunger passionerat och dansar med attityd. Och de är genuint överlyckliga. ”It's so good to be here, Stockholm! Let me hear you fucking scream”, vrålar Alana innan "My song 5".

Men de charmar också i sitt mellansnack. Alana, även känd som Baby Haim, berättar att hon såg sin drömkille utanför Greasy Spoon tidigare under dagen. Han visar sig stå i publiken. Hon ler generat. ”Nu när min största mardröm besannats kan vi gå tillbaka till musiken”.

I efterföljande ”Ready for you” dyker vi rätt ner i fjolårets ”Something to tell you”. Estes röst är skarp men varm, precis som på skiva.

I "Want you back" är systrarnas samspel enastående. Och "Forever" skapar en nervkittlande festivalkänsla när publiken klappar med och sätter sig på varandras axlar.

Tillsammans med "The wire" påminner den oss om varför trion slog igenom så stort för fem år sedan.

Haim är inte längre det där bandet. De är kort och gott ett av de bästa banden vi har.

ARTIKELN HANDLAR OM

Haim

Musik