Molly Sandén sjunger lågmält om att vara krossad
Publicerad 2019-05-29
ALBUM På sin nya skiva ställer Molly Sandén en gammal och klassisk soulfråga:
Vad händer med ett krossat hjärta?
Molly Sandén
Det bästa kanske inte hänt än
Milkshake/Sony
POP Historien om vad som egentligen är ett album måste ständigt skrivas om.
Speltiden bestämdes länge av det fysiska formatets begränsningar.
Den optimala lp-skivan var runt 40 minuter lång och cd-skivan rymde över 70 minuter musik.
I den strömmade världen behöver artisterna egentligen inte ta hänsyn till några begränsningar alls. Senaste albumet ”Culture II” med amerikanska hiphoptrion Migos pågår i över 95 minuter, med betoning på ”pågår”.
Men det intressanta är att många även väljer att göra tvärtom. Artisterna kapar ner och drar ifrån i stället för att lägga till, möjligen med insikten om att publikens koncentrationsförmåga är någonstans mellan noll och senaste videoklippet på TikTok.
”Det bästa kanske inte hänt än” är 22 minuter lång. Skivan, som förr i tiden hade kallats för ett minialbum eller ep, består av sex nya låtar som binds ihop av ett intro, ett outro och ett kort mellanspel. Musiken hade fått plats på en vinylsida.
Med tanke på ämnet hade Molly Sandén säkert kunna göra en tre gånger så lång skiva och kallat ”Det bästa kanske inte hänt än” för ett skilsmässoalbum.
Men det hade säkert spätt ut det hon försöker berätta. Eftersom musiken består av samma lågtryck och atmosfär rakt igenom skulle låtarna ha känts enformiga.
Här blir det serie av korta nedslag i vad en person kan känna och uppleva precis innan och efter ett uppbrott. Det är en dimma, tankarna stapplar fram på ostadiga ben i en ”walk of shame” mellan kloka insikter och frikopplad dårskap.
Sandén hade, rent musikaliskt, kunnat vråla och skrika, slagit på den största trumman hon kunde hitta i studion och klottrat ner texterna med läppstift över hela spegeln. I stället vågar hon vara återhållen, resonerande och lågmäld.
Stormen som hon befinner sig i får rasa mellan raderna, vilket gör allting mer effektfullt och sorgset. Få artister ur hennes generation doserar sin röst med samma noggranna precision. En sorts ”isbergsteknik” där bara tio procent syns ovanför den djupblåa, vågiga och baleariska ytan. Något som passar de råa texterna.
De bästa stunderna på hennes förra skiva ”Större” och nya ”Det bästa kanske inte hänt än” utvecklar svensk soulpop på ett sätt som liknar det Lisa Nilsson gjorde tillsammans med Mauro Scocco och producenten Johan Ekelund i början av 90-talet.
BÄSTA SPÅR: ”Det bästa kanske inte hänt än”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik