Gyllene Tider regnar nästan sönder

Uppdaterad 2019-07-19 | Publicerad 2019-07-05

HALMSTAD. Vilket skitväder.

Gyllene Tider har det inte lätt.

Premiären av deras sista turné kyls ner av en liten och kall monsun.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Gyllene Tider
Turnépremiär: Brottet, Halmstad. Publik: 10 050 (slutsålt). Längd: 1 timme och 40 minuter. Bäst: ”Flickan i en Cole porter-sång” och "I ljudet av ett annat hjärta” Sämst: ”Tuffa tider” och ”Låt denna trumslagarpojke sjunga!” är nog det enda som inte blir sämre av vädret.

Dåligt väder ska artister klara av.

Men det här var något annat.

Bitvis ruskar kastvindarna nästan bladen av hängbjörkarna runt scenen. Och regnet kastar spann efter spann av iskallt vatten rakt i ens ansikte.

Musiken fladdrar också nästan sönder under rådande omständigheter.

Det är en sak att stå och lyssna på ”Sommartider” en varm kväll under lätta moln. Det är något helt annat att höra hur refrängen blåser bort i ett fränt och brittiskt ”Tipsextra”-oväder i början av juli.

Gyllene Tiders turnéer har blivit så populära att man i dag förknippar de somrarna med dem.

”Återtåget” 1996, där bland annat den evigt gröna flugbindarstänkaren ”Gå och fiska” introducerades till mångas glädje och en och annan förskräckt min, gick inte att missa.

25-årsjubileet 2004 firades med en rekordturné som få kommer att slå. Över en halv miljon människor tog på sig shorts, kortärmat och solbrillor och vallfärdade till konserterna. Gruppen var, precis som influencers idag, exakt överallt.

Och 2013 drog de ut igen. De hade albumet ”Dags att tänka på refrängen” i ryggen men inga nya guldhits.

Där började lacken att mattas.

Sommarturnén nio år tidigare gick inte att upprepa. Trots att bandet bara turnerat tre gånger på 17 år kändes allting som en mer och mer ansträngd repris.

Det var kanske dags att tänka på den där refrängen som Gyllene Tider inte riktigt levererade längre. Och den kommer nu. Efter 40 år är det äntligen dags för sista turnén.

Det går att läsa in hur mycket som helst i album, artister och konserter som inte finns där. Men gruppen är inte lika stela i år. Till skillnad från 2013 finns det egentligen inga förväntningar i luften.

Gyllene Tider är inte här för att slå några eventuella rekord, de reser runt och säger hej då. Det låter och känns också som att medlemmarna andas ut och släpper ner de spända axlarna, en hållning och attityd som givetvis passar Sveriges största hobbyband perfekt.

På många sätt tar de tillbaka musiken till garaget där de en gång började.

Det finns en avslappnad och ledig attack i flera låtar som känns som en nystart. De bästa stunderna glöder av en osentimental, skramlig, kul och välrepad powerpop-energi.

Konserten är framför allt en påminnelse om att ingen kommer att skriva och framföra lika förtrollande popmelodier från Halmstad igen på samma sätt.

Men den här premiären får betraktas som en pliktskyldig regnrepetition.

Det är snart över. Och det finns en potential här som inte kommer att kylas ner framöver, tvärtom.

Framför allt bör man nog vara där då ”När alla vännerna gått hem” klingar ut för sista gången på Ullevi i augusti.