Post Malone är den nya tidens rockstjärna

Per Magnusson

KONSERT Den sjungande depprapparen Post Malone, hedonisten Lil Pump och svenska änglarösten Cherrie bildar en fin kväll på samtidsspeglande festivalen Smash.

Post Malone

Lil Pump

Cherrie
Plats: Sjöhistoriska museet, Stockholm. Publik: 18 500 (utsålt). Längd: Cirka en timme per artist. Bäst: ”Aldrig igen (må sådär)”, ”Gucci gang” och ”Rockstar”. Sämst: Kollektivtrafikhaveriet på väg till festivalen, alla bussar är fulla.

Horder av unga tjejer och killar i bandana vallfärdar mot Sjöhistoriska museet, klassisk rockmark där artister som Nirvana och Oasis spelat.

Men de unga fansens förebild är Post Malone, deras destination nya endagsfestivalen Smash.

Oavsett exakt vad man tycker om de sex akter som uppträder på en scen med korta mellanrum under dagen har Smash lyckats med något som få andra festivaler gjort, årets upplaga av Way Out West inkluderad: att konsekvent boka artister som speglar samtiden.

Förtjänar alla hjärtemojis

De svenska respektive kaliforniska rapdebutanterna Jelassi och Tyla Yaweh samt soulfågeln Mapei har redan spelat när Cherrie går på scenen.

27-åringen från Rinkeby har via två album med mjuk, modern r'n'b etablerat sig som en av Sveriges absolut bästa artister. På scen har hon blott sina beats, sin luftiga änglaröst, skakiga visuals och såpbubblor att luta sig emot. Det räcker långt. Hon sjunger sina hjärtsnörpande låtar i sin egen värld, utan billiga publiktricks eller yviga gester.

– Jag tänkte vi ska visa de där amerikanerna hur det går till här i Sverige. Men det viktigaste är att må bra, säger hon och dyker ner i ännu ett stycke zen mode-r’n’b.

”Lämna han” tillägnas tjejerna i publiken. Hon presenterar ”Aldrig igen (må sådär)” som en låt för ”dagar när man mår kefft” och till slut tar hon upp hela sitt crew på scenen i ”163 för evigt”, den internationella genombrottshiten som Rihanna belönade med en hjärtemoji. Cherrie förtjänar alla hjärtemojis i världen.

En uppenbar stjärna

Näst på tur står Lil Pump, som studsar in på scenen för sin allra första Sverige-spelning. Hans trap är knappast väsensskild den som dominerar världens topplistor just nu. Men den 17-årige Miami-rapparen är en uppenbar stjärna med en storögt dekadent charm inte olik en ung Pete Dohertys. I likhet med honom spar han inte på hedonismen. Fyrar av sin senaste singel ”Drug addicts” redan som andra låt. Hetsar om och om igen publiken till en jättestor moshpit och klättrar upp i scenriggen. Slappar sig genom överlägset största hiten, den svårt smittsamma ”Gucci gang”, som han slog igenom med i fjol.

Men kvällens självklara dragplåster är Post Malone.

Vill bara sjunga och bli full

När Austin Richard Post var 15 år provspelade han gitarr för bandet Crown The Empire. Han missade gigget – en gitarrsträng gick av – och sadlade i stället om till rapparen Post Malone och fick en av förra årets största hits med ”Rockstar”.

Påannonserad av ett långt intro gör han entré i ett moln av rök, en talande upptakt för Posts skamlöst effektsökande musik. Till och med regnet som faller mot bildskärmarna och syns men inte känns verkar regisserat. För de förtätade stämningarna och texterna om syndigt ihålig livsstil leder ofta fram till… ingenting speciellt. Malone gör ingenting som The Weeknd inte redan gjort och han gör det definitivt inte bättre.

Vad han däremot har är sin lika lakoniska som darriga röst – om än lite mer gapig live – och ett knippe slagkraftiga refränger som ”Psycho” och ”Congratulations” att skråla med i.

Precis som festivalens samtliga artister uppträder Post Malone ensam på scenen. Han pratar vänligt med publiken, bjuder på ett varggrin och dricker ständigt ur ett plastglas. Vill bara sjunga sina låtar och bli full, säger han.

– This song is about checking into a hotel room, getting fucked up and breaking everything inside, presenterar han sin ”Rockstar”.

I låtens ylande gitarroutro slår han sönder sin gitarr i tre delar.

Som tusen rockstjärnor före honom.