Väloljad underhållning med The Black Keys

avHåkan Steen

Foto: Warner
Hålligång i skogen.

ALBUM Första albumet med The Black Keys på fem år är gedigen, väloljad rock’n’roll men lämnar kanske inte några djupare spår.


The Black Keys
Let’s rock
Nonesuch/Warner


ROCK Titeln kunde knappast vara bättre vald. På sitt nionde album – deras första på fem år – vill The Black Keys hitta tillbaka till kärnan. Nu ska det rockas igen, verkligen inga konstigheter.

Trummisen Patrick Carney och sångaren och gitarristen Dan Auerbach har producerat själva i Auerbachs studio hemma i Nashville, utan andra inblandade än två körsångerskor.

Barndomspolarna ville åt den storögda iver de hade när de startade sitt band för 18 år sedan hemma i Akron, Ohio, höga på Howlin’ Wolf, The Stooges, Link Wray och inte minst de lokala rockhjältarna i James Gang.

Således blir det spikraka melodier och mängder av högt mixad elektrisk gitarr. ”Big and dumb songs”, som Carney nöjt kallar det.

Singeln ”Go” är en riffstinn rökare, ”Get yourself together” lyckas låna snyggt av både Prince och Tom Waits och ”Tell me lies” är en välbehövlig popoas mitt i riffglädjen.

”Let’s rock” levererar väloljad rock’n’rollunderhållning med siktet inställt på The Black Keys trognaste kärnpublik, även om känslan av pastisch både på sig själva och andra ibland sätter stopp för djupare engagemang.

Icke desto mindre kan mycket säkert bli explosivt bränsle när duon ger sig ut och spelar live.
BÄSTA SPÅR: ”Eagle birds”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM