Det här kan vara början på slutet
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-26
Black Eyed Peas - The beginning
POP/DANS Storsäljande popartister har det inte så lätt. Först hatar kritikerna deras kommersiella sound och sen, när hitsen börjar sina, får de skit för det också.
De flesta människor med öron har nog stört sig på Black Eyed Peas någon gång under deras femton år långa karriär. Eller rättare sagt någon gång efter 2003 då de lämnade backpackerhiphopen bakom sig, Fergie anslöt och framgångarna med albumet ”Elephunk” exploderade.
LA-gängets klistriga hitblandning av r’n’b, pop och electro med retfull partyrap, har sen dess sålt för hundratals miljoner men aldrig ansetts cool.
Fast som med alla utskällda popfenomen som uthärdar tillräckligt länge så kom lite uppskattning till slut. Inte ens den suraste rockpurist kunde förneka euforikänslan i förra årets megahit ”I gotta feeling” och Will.I.Ams producent- och låtskrivartalang lovordades.
Kvartettens sjätte album har, lite omvänt, döpts till ”The beginning”. Den futuriska omslagsroboten från förra årets ”The E.N.D” är utbytt mot pixlade 8-bitars versioner av Will.I.Am, Fergie, Apl.de.ap och Taboo, men musiken är inte lika retro. Man har inte gått tillbaka till rötterna som titeln kanske antyder utan fortsätter spinna vidare på dansmusiken från förra skivan.
På vansinniga första singeln ”The time (dirty bit)” pressas gränserna för hur mycket även gruppens allra svennigaste publik kan svälja. Fantasilös knorrelectro som slarvigt fogats samman med filmnostalgi från 80-talet.
Detta Frankensteins monster till låt kan nog visserligen funka på stadshotellens dansgolv ändå, fast den vinner inga stilpoäng.
Men förutom ”Dirty dancing”-stölden låter gänget faktiskt mindre irriterande än de någonsin gjort. Något som kan bli deras fall. Hur kräkframkallande de gamla dängorna än kunde låta så var de catchy. Frågan är om menlösa men trevliga beats med lättglömda melodier och minimal Fergie-medverkan kommer att sälja lika bra. Kanske är ”The beginning” början på slutet.