Mercury Rev gör utsökt Bobbie Gentry-hyllning

avHåkan Steen

Foto: Pressbilder
När Mercury Rev (överst) tolkar Bobbie Gentry (mitten) gör de det med idel lysande sångerskor vid micken, som Norah Jones (vänster) och Hope Sandoval (höger).

ALBUM När Mercury Rev bjuder in utsökta sångerskor som Norah Jones, Hope Sandoval och Phoebe Bridgers för att tolka Bobbie Gentrys 60-talsalbum ”The delta sweete” i sin helhet blir det en americanakulturgärning av rang.


Mercury Rev
Bobbie Gentry’s The delta sweete revisited
Bella Union/Border


ROCK Bobbie Gentry slog igenom 1967 med ”Ode to Billie Joe”, singeln som blev en oväntad jättehit och rent av petade ned Beatles på listorna.

Men så lät den också som väldigt lite annat, med sin återhållna gitarr mot spröda stråkar och Gentrys coolt levererade southern gothic-historia om hur Billy Joe MacAllister ändade sitt liv genom att hoppa från Tallahatchie Bridge.

Den mörka berättelsen fick extra nerv av hur kusligt obrytt de hemska händelserna diskuteras över middagsbordet – ”pass the biscuits, please” – och textens obesvarade frågor.

Succén ledde till flera år av framgångar för Gentry, med nya hits och omhuldade Glen Campbell-duetter. Men redan 1978 drog hon sig undan offentligheten och har levt som swamp rock-scenens svar på Greta Garbo sedan dess.

”The delta sweete” var uppföljaralbumet till ”Ode to Billie Joe”, som sålde bra när det kom men snart föll i den breda allmänhetens glömska.

Numera kan skivan snarast betraktas som en kultklassiker. En svit helt tidlösa sånger om livet i Södern, lika djupt rotad i jorden som fritt flygande i rymden. Pop med helhetskänslan hos en auteurregissör, extra anmärkningsvärt då det 1968 fortfarande var högst ovanligt bara att kvinnliga artister skrev sina låtar själva.

Att Mercury Rev, de kosmiska rocksymfonikerna från Catskills-bergen, håller albumet högt förvånar inte. Och att de här gör något så udda som att tolka hela ”The delta sweete” från första till sista låt är förstås en americanakulturgärning av rang.

Särskilt som de har bjudit in ett pärlband av dagens mest spännande sångerskor, som Phoebe Bridgers, Beth Orton och Susanne Sundfør, för att ta sig an en låt var.

I kombination med bandets rymliga ljudbyggen och glittrande drömstämningar lyckas vokalisterna både fånga den ursprungliga essensen och ta musiken vidare.

Norah Jones har aldrig låtit fränare än i det rökigt cinematiska öppningsspåret ”Okolona River Bottom Band”.

Hope Sandoval från Mazzy Star bygger om bluesiga ”Big boss man” till en magnetisk Velvet Underground-ballad.

Laetitia Sadier från Stereolab är som gjord för det eleganta stråkskimret i ”Mornin’ glory”.

Och när Mercury Rev som en bonus rundar av albumet med ”Ode to Billie Joe” är det givetvis de senaste 30 årens finaste förvaltare av Södern-mörkret, Lucinda Williams, som står vid mikrofonen.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM