Småputtrande Passenger på roadtrip

Foto: Jarrad Seng
”I'm more or less the same”, sjunger Passenger på sitt tionde album och sätter huvudet på spiken.

avPer Magnusson

MUSIK

ALBUM Passenger liftar fortfarande med sin värlsdshit ”Let her go”.

Framme vid sitt tionde album är han alltjämt snudd på provocerande allmängiltig.


Passenger
Runaway
Cooking Vinyl/Playground


SINGER/SONGWRITER Att få en stor hit kan vara komplicerat. En mörk motreaktion av onödig press, besvikelser och branschrelaterad cynism lurar ofta runt hörnet.

Brighton-födde Mike Rosenberg kunde hålla föreläsningar i hur man hanterar ovanstående. 2014 toppade den forne gatumusikanten plötsligt listor i hela världen med låten ”Let her go”.

Sedan dess har han bara fortsatt att göra exakt samma sak – fast ännu mer. Passenger, som han kallar sig som trubadur, har släppt sex album på sex år.

Det senaste i raden är 34-åringens ”americana-album”. Halvamerikanen Rosenberg gav sig ut på roadtrip i USA för att göra små filmer där han barfotasjunger sina sånger på Venice Beach med fiskmåsar i solnedgången.

”Runaway” är ett oklanderligt hantverk, full av plockande banjos, gråtande pedal steels och jordiga trumkomp. Passenger sjunger om örnar, björnar och bufflar, där han sitter och kurar vid lägerelden. Men bara i den nostalgiskt stråkbeklädda ”Ghost town” och pianoballaden ”To be free” märks brittens egen ingång i musiken.

Precis som kompisen Ed Sheeran är Passenger del av en extremt klassisk tradition: mannen med gitarren. Men han gör än mindre för att förnya den. I stället tar han dess mest basala ingredienser och kokar samma gryta om och om igen. Ingen blir överraskad. Ingen blir upprörd. Väldigt många kan tycka om den.
BÄSTA SPÅR: ”Ghost town”.

ARTIKELN HANDLAR OM