Molly Sandén: ”Jag har tänjt lite på gränserna med drickandet”

Markus Larsson

Molly Sandén, 25, insåg att hon måste förändra allt.

Musiken på nya albumet ”Större” är bland annat ett resultat av en destruktiv festperiod.

– Folk tycker säkert att jag har varit ett präktigt ägg, säger hon.

När Molly Sandén var liten brukade hon går ner i källaren hemma i villaområdet i Stuvsta utanför Stockholm och öva till Céline Dion.

Där kunde hon sjunga ostört i ett rum med bra eko.

Ibland började Molly att gråta av frustration när hon inte lyckades nå samma toner som den kanadensiska stjärnan med pansarstämbanden. Hon mådde däremot bättre om luften fylldes av glödande stjärnor efter ”My heart will go on”.

– Jag trodde att jag kunde trolla. Det var magi. Wow, jag hade sjungit fram glitter. Det dröjde ett tag innan jag fattade att jag hade syrebrist och höll på att svimma.

”Jag blev i alla fall någonting”

Molly Sandén förklarar att hon var mobbad och inte hade så många kompisar. Källaren och Céline Dion gav henne självförtroende och styrka. Att sjunga blev tidigt en viktig del av hennes person och självkänsla.

– Det var det enda jag var duktig på. Jag kände att jag räckte till och blev sedd. Efter att ha varit lite utanför, lite udda och den som inte blev bjuden på fester fick jag en annan status i skolan. Jag fick vara med i Junior Eurovision och blev cool på grund av det. Eller jag blev i alla fall någonting.

Ett någonting som bland annat har arbetat som artist långt innan hon fick ta körkort, varit programledare, dubbat röster i filmer, släppt tio singlar och två album och deltagit i Melodifestivalen 2009, 2012 och 2016. Steget från allt det till musiken och texterna på nya skivan ”Större” är dock långt. Albumet är ofta sorgset och upprivet.

”Klarade knappt av att gå ut”

– Efter den senaste gången i Melodifestivalen mådde jag dåligt. Mitt självförtroende var kasst. Jag var ganska låg och funderade på vad jag skulle göra. Jag började tycka att det var jobbigt att vara Molly Sandén. Jag klarade knappt av att åka tunnelbana eller gå ut, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att jag fick en käftsmäll efter att ha levt i rampljuset sedan jag var femton år gammal. Jag har försökt vara den där personen som alla andra ville att jag skulle vara, till och med för min pojkvän och mina vänner. Vad vill han lyssna på för musik? Vad ska ska jag ha på mig för tröja som hon kommer att gilla? Sådana smådetaljer. Det var en massa grejer som långsamt bröt ner mig. Jag behövde göra vissa saker för att hitta mig själv igen. Med de här låtarna försöker jag sätta fingret på vad som var jobbigt.

I låten ”Rygg mot rygg” på skivan sjunger du att du har speglat dig i flaskan.

– Jag har nog haft en destruktiv festperiod. Jag har tänjt lite på gränserna med drickandet, ätandet och tränandet. Men jag kan inte fucka ur helt eftersom jag har diabetes. Då dör jag. Jag fick den duktiga flickans sjukdom också. Om jag är duktig på att ta hand om mig själv så lever jag längre. Jag hade inte bara mvg i alla ämnen i skolan, eftersom jag var knäpp. Jag kan också mäta hur bra jag sköter mig genom att kolla mitt socker och räkna kalorier. Sedan kan en läkare göra en bedömning om hur bra jag har skött mig.

Vad är den vanligaste missuppfattningen när det gäller din diabetes?

– Jag har diabetes ett, ändå tror många att sjukdomen är självförvållad för att jag är öppen med att att jag gillar glass och godis och choklad, att jag har ätit mig till den. Det är konstigt att jag tar det så hårt. Men det beror nog på att jag inte är vän med min sjukdom. Ska jag leva med den här skiten trots att jag inte har gjort något?

I en annan låt sjunger du ”alla verkar veta vem jag är, i alla fall när jag gör fel”.

– När Miriam Bryant röker en cigg tycker ingen det är konstigt. Hon har aldrig skapat en image som ickerökare. Men när jag lägger upp ett foto med en cigg blir det kaos. Det förstör bilden av den duktiga, härliga och skötsamma Molly. Det är jobbigt att inte bara... få vara. När jag började i branschen var allt lite mer polerat. Första gången som jag ställde upp i Melodifestivalen minns jag att skivbolaget inte ville att jag skulle skapa några rubriker. Jag skulle vara smidig, inte säga något som kunde sticka någon i ögonen och provocera så lite som möjligt.

De ville att du skulle vara ett tomt präktigt äggskal.

– Verkligen. När jag ser gamla intervjuer i dag undrar jag alltid- vem är den där tjejen? Folk har säkert haft en bild av mig att jag är ett präktigt ägg.

Ärligt talat låter det som en mardröm.

– Ja, minsta lilla grej man gör så tappar man följare (skratt).

Och hur känns det att tappa följare på Instagram?

– Det är fruktansvärt. Jag går i terapi för det (skratt). Nej, jag tycker det är skönt. De människorna behöver jag inte ändå. Om folk slutar följa mig för att jag inte lägger upp lika många urringningsbilder eller fixade selfies kan de lika gärna följa någon annan.

Du raderade ditt Instagram-konto ett tag. Varför? För att det visade en förljugen bild av dig?

– Det var precis så jag kände. Och det blev ännu värre när jag scrollade bakåt genom åren. Vad sysslade jag med? Vad hade jag på mig? Jag har diskuterat med både skivbolaget och vänner om att byta namn.

Byta namn?

– Jag var så trött på hela grejen.

Vad skulle du heta då?

– Jag kom inte på något bra. Det blev inte något. Dolly?

Vad sägs om Gittan?

– Exakt, Gittan. Nej, jag kom fram till att det inte går.

Med tanke på hur offentliga du och din sambo redan är – hur vågar man annonsera ut ett bröllop så långt i förväg?

– Ja, det vet jag inte. Jag snackar för mycket. Jag kan inte hålla käft.

Och hur kan man över huvud taget tro på äktenskap år 2018?

– Det vette fan. Jag är i grunden en positiv person. Jag tror nog det bästa om allt innan någonting bevisar motsatsen.

Texterna på ”Större” kan lätt kopplas till ditt privatliv.

– Ja, men jag har behövt skita lite i det, annars hade kreativiteten försvunnit. Det har den gjort förut av samma anledning. Kan jag inte skriva något om kärlek eftersom alla vet vem det handlar om? Då begränsar jag mig själv från det största man har i livet, det man känner mest kring. Då blir det platt och tomt. Det var viktigt att inte tänka på någon annan än mig själv när jag spelade in skivan, och inte på vad han kommer att känna, eller vad media kommer att skriva, eller vad folk kommer att tro. Men det finns givetvis andra perspektiv. Det här är min bubbla. Den viktigaste anledningen till att jag har mått skit är jag själv.

Du och din pojkvän har samma jobb i en tuff bransch. Jobben och uppmärksamheten måste variera mellan er och skapa obalans ibland. Hur hanterar du det?

– Som i alla relationer gäller det att inte jämföra så mycket. Om jag har makten över min lycka och glädje behöver jag inte tänka på vad någon annan får.

Har du någon plan b?

– Nej, det har jag inte. Jag ville bli Pocahontas eller sångerska när jag var liten. Så det fanns egentligen bara ett alternativ. Jag älskade Pocahontas. Jag tyckte att hon var så cool. Hon sprang barfota och bodde i skogen och hade en ashäftig tvättbjörn.

Hur får man långsiktig karriär inom musik i dag?
- Genom att aldrig sluta.

Molly Sandén om...

... andra artister som hon gärna snor från.

– Jag har en jättecrush på Tove Styrke. Vi jobbar rätt nära varandra så jag kan tyvärr inte sno något från henne utan att det skulle märkas. Vi har skrivit ihop, två låtar som inte är med på plattan. Allt hon gör och släpper är så bra. Jag har även försonat mig med att jag älskar kommersiell pop. Det betyder inte nödvändigtvis topp 50 på Spotify. Ibland finns det så mycket skit där.

... Helges sångskola
– Det var där jag började. Det är en ungdomsgård som drivs av en grym kille, Johan Jämtberg. Han tar sig an unga sångare och sångerskor som vill utvecklas, uppträda och spela in på riktigt. Zara Larsson var där, Amy Diamond också. Vi hade en massa gigs, åkte runt på olika företagsfester och sjöng och körade för varandra. Jag var väl tolv år gammal och Zara var sketliten. En svinstörig liten tjej, superkaxig redan då. Jag minns att jag tyckte att hon var asjobbig (skratt). Men på ett bra och roligt sätt, förstås. Zara är svinbra. Jag kan bli avundsjuk på hennes självförtroende.

... att släppa ett album i en strömmad, låtbaserad tid.

– Jag trodde faktiskt inte att jag skulle släppa ett album till i livet. Men när jag lyssnade på låtarna hittade jag en röd tröd, en story som skulle ha en massa luckor om det inte var ett album. Det hände något när jag började skriva på svenska. När jag sjöng på engelska tänkte jag mer på att det skulle låta coolt än vad jag egentligen ville säga och förmedla.