Småkul 90-talsafton med Tomas Ledin

Håkan Steen

KONSERT Tomas Ledin ”gör en Nick Cave” och bjuder in sin publik till kombinerad frågestund och konsert i en ovanligt intim lokal.

Det är verkligen vad det är men blir på det hela taget rätt trevligt.

Tomas Ledin: ”Samtal och musik - Tillfälligheternas spel”
Plats: Nalen, Stockholm. Publik: 750 (utsålt). Längd: 36 minuter frågestund, 82 minuter konsert. Bäst: ”En del av mitt hjärta” är ofrånkomligen ett slags evergreen. Sämst: ”Jag vet inte varför” känns som själva definitionen av ett albumspår.

I somras kom den australiensiske mörkerrockikonen Nick Cave till Cirkus i Stockholm med en något annorlunda konsert där han varvade låtar ur karriären på flygel med att låta publiken ställa alla möjliga frågor till honom. Det blev tre väldigt speciella timmar.

Jag vet inte om Tomas Ledin var i publiken då men det finns skäl att misstänka att han fick idén till den här specialkonserten där.

För i kväll bjuder Ledin först fansen på en halvtimmes frågestund innan han släpper in sitt band och spelar igenom karriärens största skivsuccé – det 30-årsjubilerande albumet ”Tillfälligheternas spel” – från början till slut.

Under pausen får vi gå på en liten utställning om albumet där bland annat grammisen ställts ut i en monter.

Det är verkligen vad det är och går förstås att se som både en skamlös egoboost och ett pr-trick för att sälja in sommarens turné. Men 67-åringen verkar samtidigt genuint glad över att få möta sin publik där han sitter i en fåtölj och leder samtalet med ledig hand.

Han gör en ansats till att hålla snacket kring andra halvan av 80-talet, när han blev utbränd, bestämde sig för att sluta med musiken, gick vilse, fick en depression och sedan gjorde formidabel comeback med halvmiljonsäljaren ”Tillfälligheternas spel”.

Men frågorna pendlar förstås hej vilt mellan minnen från gamla folkparksgig i Ljusdal, favoritkonserter (Dylan, Prince) och chi gong. En tjej vill sjunga ”Vi ska gömma oss i varandra” för Ledin och drar igång spontan allsång.

Anekdotströmmen fortsätter under själva konserten, mellan Ledin-hörnstenar som ”En del av mitt hjärta” och ”En dag på stranden”.

Tre av låtarna har aldrig eller sällan spelats live och det är inte svårt att förstå varför när man hör dem i kväll. Men det är kul att höra historierna om hur Phil Collins kom på Ledins 30-årsfest och hur Lena Philipsson rev ned jubel varje kväll under första ”Rocktåget”-turnén genom att greppa honom i skrevet.

Halva skivan har med åren hunnit bli en del av det kollektiva svenska medvetandet och med artisten verkliga hardcorefans på plats går det inte att låta bli att drabbas en smula av den kollektiva glädje som uppstår kring de här låtarna i kväll.

Mycket går att säga om Tomas Ledin men han är onekligen svårslagen när det kommer till att ta hand om sin publik.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik