”Diggiloo” har fortfarande mycket att lära

Publicerad 2018-07-05

MALMÖ. Diggiloo-turnén har två stjärnor.

Resten av showen är ett rörigt potpurri.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Diggiloo
Turnépremiär: Malmö Arena, Malmö.
Publik: 3500.
Längd: 3 timmar och 30 minuter inklusive paus.
Medverkande: Charlotte Perrelli, David Lindgren, Mariette, Marika Carlsson, Ola Salo, Kamferdrops, Mendez, Christer Björkman, Ida Redig och Tommy Nilsson.
Bäst: Ola Salo och Mariette i princip varje gång de står på scen.
Sämst: Kamferdrops och Mendez är ju val som går att ifrågasätta.


Tre timmar, tio artister och 48 låtar. Ni kan väl göra matten. Det är alldeles för mycket.

För den som letar efter en röd tråd — eller logik — finns här inte mycket att greppa tag om.

Årets ”Diggiloo”-turné är som oftast ett påkostat och förvirrat potpurri. En konstig blandning av högklassiga sångare och svajiga underhållare.

Men det är knappast det största problemet. Det är i stället showens höga tempo. Efter 15 år borde "Diggiloo" ha lärt sig, men knappast. Inte ens min gamla kristallsjuka gjorde mig så här yr.

Under timmarna som går hinner Christer Björkman leda en Mello-lek klädd som general och sjunga fransk kärleksduett tillsammans med Charlotte Perrelli.

David Lindgren håller danskurs, Ola Salo och Kamferdrops kör en oklar duett på "Tusen bitar" och hela gänget tolkar både Jerry Williams och Avicii. Den första hyllningen mer värdig än den andra.

Och så dansar Björkman, Lindgren och Mendez samba ihop. Det är en syn att beskåda.

Som alltid vill "Diggiloo" fånga upp sin samtid. Nya programledaren David Lindgren, som för övrigt visar sig vara en utmärkt efterträdare till Lasse Holm, gör en oväntad tolkning av Shawn Mendes "There's nothing holding me back". Ett udda och malplacerat låtval för en publik som antagligen aldrig hört talats om 19-åringen från Kanada.

Mendez gör i sin tur en svag kopia av Luis Fonsis "Echame la culpa".

Men det finns även stora ljusglimtar. Ola Salo och Mariette stjäl showen varje gång de står på scen. Mariettes ”For you” är lika fängslande som på tv.

Och Salos The Ark-medley är mer eller mindre magiskt. Gåshuden från "It takes a fool to remain sane" lär sitta kvar länge. När han sedan får sällskap av Mariette i "Calleth you, cometh I" hamnar arenan i extas. Då känns det som att vi är där bara för dem.

Även Ida Redig och Tommy Nilsson berör i kväll. Redig i sin fina "I min lilla värld av blommor" och Nilssons tårfyllda ”Hon” som är en vacker hyllning till Lill-Babs. Efteråt får han stående ovationer.

Men det kompenserar inte för de övriga drygt två timmar och 40 minuterna av total röra.

"Diggiloo" borde vara som en andra julafton för schlagerälskare, en möjlighet att bota abstinensen. Men det blir mest som bakfyllan efter nyår.

Rockbjörnen