Tjuren från Wales är lite gubbstel – men härlig

Jenny Seth

Nöjesbladets Jenny Seth faller för Tom Jones karisma

Lås in era mammor och mormödrar, Tjuren från Wales är i stan. Lite stelare än förut men ganska härlig ändå.

helskärm

I ett halvt sekel har Tom Jones fått kvinnor världen över att falla för hans fylliga röst, håriga bringa och sexiga framtoning. Även om det säkert har gjorts försök att ändra hans explicita image så har Jones, till publikens stora förtjusning, sällan tonat ner sin scenpersonlighet.

Utstrålningen finns kvar men i kväll är det ändå en lite tamare version av Tom Jones vi får se. Några försiktiga höftrullningar och en ytterst tafatt dans till extranumret ”Kiss” är nog för att nästan svetta sönder hans blanka skjorta.

Inte så konstigt, mannen är ju trots allt 69 år. En bra bit över pensionsålder i vilket yrke som helst, och i showbiz-år räknat kunde han lika gärna vara 138.

Publiken är inte heller riktigt i högform. För att lokalen ska verka fullsatt är Globen bara en halv glob ikväll, med scenen framflyttad ända till mitten.

Det tar lång tid innan någon vågar ställa sig upp och bara en kvinna tar mod till sig och smyger fram till det överflödiga kravallstaketet. Inte en enda kastad trosa så långt ögat kan nå alltså.

Jones må varalite stel i kroppen men rösten är det verkligen inget fel. Från ett mjukt morrande på ”It’s not unusual” till det imponerande vrålet i introt på ”If I only knew” låter allt perfekt. Vare sig det gäller tjusiga Bond-temat ”Thunderball”, struttsouliga ”Hard to handle” eller tretakts-hittarna ”Delilah” och ”What’s new pussycat?” klarar han sig galant.

Till och med den i sammanhanget väldigt aparta danslåten ”Stoned in love”, som brittiska producenten Chicane gav ut med Jones 2006, funkar helt ok till hans starka stämma.

Antingen har jag blivit hjärntvättad av ”Svenska Hollywoodfruar” eller så har jag helt enkelt fallit för den berömda karisman, för ”Sexbomb”-Tom Jones med sin kaliforniskt orangea solbränna och kritvita tandrad är faktiskt ganska charmig.

Men 60-tals-Tompa är allra bäst. När han sjunger långsamma balladerna ”I’ll never fall in love again” och ”He’ll have to go” så som han, enligt egen utsago, ”brukade sjunga dem på pubar och klubbar i Wales” när det begav sig.

Fotnot: Tom Jones uppträder även i Jönköping nu på fredag den 25/9 och i Malmö på lördag 26/9.