Orup glöder – igen

Markus Larsson

Markus Larsson: Debutskivan låter bättre nu än när den släpptes

– Det här blir en konsert helt utan överraskningar, säger Orup.

Det är en lögn.

Hans debutskiva låter överraskande nog bättre i dag än när den släpptes för 22 år sen.

helskärm

Orup syftar naturligtvis på konsertens format.

Han omfamnar en trend som de senaste åren vuxit sig allt starkare utomlands, den där en artist eller grupp spelar någon av sina populäraste skivor från början till slut.

Publiken får höra Orups första album, från inledande ”Baby!” till avslutande ”Från Djursholm till Danvikstull”. Plus två extranummer, nya singeln ”Tiden bara gick” och ”Trubbel”.

Nostalgidimma

Orup motiverar den sista låten med att singeln släpptes mellan hans två första album och därför även platsar här.

Med tanke på att spelningen ramas in av att kvällens dj, Johan Kinde från Lustans Lakejer, spelar noggrant utvalda 80-talshits är nostalgidimman så tät att man nästan går på grund mellan scenen och baren.

Och jag blir hellre jagad av vargar, tre orcher och Niclas Wahlgren än lyssnar på skrålfunkiga ”Är du redo?” igen.

Men det som så länge avfärdades som kitsch och plast, debutalbumets utskällda sound, låter i dag förvånansvärt modernt. Den bästa popmusiken under 00-talet, som ofta gick ut på att hata bredbenta gubbar och gitarrer, försökte i princip låta som Orup gjorde 1988.

Vissa ballader kan mycket väl beskrivas som den felande länken mellan Princes ”Parade” och Fibes, Oh Fibes!.

Dessutom uppträder Orup med en välrepeterad och avväpnande glöd. Han är i strålande form. Den anspråkslösa inlevelsen märks i minsta detalj, inklusive de välkända ångeststönen ”auw-auw”.

Wistrand är magnifik

”Stanna hos mig”, som glädjande nog gästas av en magnifik Karin Wistrand, är bara en av höjdpunkterna.

Orup kan även kosta på sig publikfrierier och rockklyschor som han bestämt kämpade mot när han slog igenom.

Upplägget och gesterna i allsångsversionen av ”Min mor sa till mej”, där den mycket entusiastiska och branschtäta publiken sjunger lika mycket som Orup själv, påminner en hel del om Springsteens ”Hun­­gry heart” på Ullevi.