Känsloladdad nytändning med Rammstein
Publicerad 2019-05-17
ALBUM Tio års inspelningsvila tycks ha gjort susen för Rammstein.
På sjunde albumet känns tyskarna mer kraftfulla och enade än på länge.
Rammstein
Untitled
Universal
INDUSTRI/METAL ”Jag lyssnar på hårdare musik än metal, typ Rammstein”, sa en bekant till mig en gång.
Kommentaren är inte helt vattentät; en av Tysklands största musikexporter faller utan tvekan under någon sorts metalkategori.
Men visst ligger det något i påståendet.
Rammsteins grandiosa industrimetal utsöndrar en respektingivande tyngd som många band och artister inte ens kommer i närheten av.
Samtidigt får deras provokativt pilska texter David Coverdales älskogsbetraktelser i Whitesnake att framstå som harmlösa visor från ett kyrkligt sommarläger.
Sextetten, som har haft samma lineup sedan starten 1994, har genom åren pratat ganska öppet om sina interna samarbetssvårigheter.
Under arbetet med sitt obetitlade sjunde album ska bandkemin ha varit bättre än på länge.
Och glädjande nog märks det.
För det mesta hör jag det känslosamma och sammanhållna Rammstein som jag förälskade mig i på ”Mutter”.
Och till skillnad från både ”Rosenrot” och ”Liebe ist für alle da” känns majoriteten av materialet mer mänskligt än mekaniskt.
På ”Puppe” sjunger en vansinnigt förtvivlad Till Lindemann över sentimentala gitarr- och keyboardslingor. Lika utlämnande känns tungsinta ”Was ich liebe” och ”Weit weg”, samt den avskalade balladen ”Diamant”.
Och i ”Zeig dich” – som påminner om en Ghost-skapelse med sina sakrala körstycken – framför gruppens färgstarka frontman religionskritiska budskap (tror jag) med innerlig övertygelse.
Dessutom innehåller skivan mindre trams á la ”Pussy” eller ”Te quiero puta!” till förmån för mer eftertänksamhet.
Inte minst på det bombastiska öppningsspåret ”Deutschland”, som handlar om tyskarnas kluvna patriotiska känslor till sitt hemland. Med tanke på vårt samtida politiska klimat känns refrängen ”Tyskland, mitt hjärta är i lågor/Vill älska och förbanna dig” brinnande aktuell.
Bara ett fåtal illa ljudande avvikelser har smugit sig in på albumet.
”Ausländer” hör snarare hemma på ett dansgolv på en Finlandsfärja, eller som störande soundtrack under en vimmelkantig virvelvindfärd. Och ”Sex” låter som ett märkligt möte mellan Muse och Marilyn Manson.
Men trots några mindre magplask gör skivan mig ännu mer spänd inför gruppens spelning på Stockholms stadion i augusti.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik