’Jag behöver ingen annan’

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-26

Nu laddar nyseparerade Tommy Nilsson - för en höst med ”Sound of Music”

I höst väntar premiären med musikalen ”Sound of Music”.

Bakom sig har Tommy Nilsson ett förhållande med Malin Berghagen som sjöng på sista versen.

- Det klart att det är sorgligt. Men vad ska man göra? Man befaller inte över sitt hjärta, säger sångaren.

På ytan verkar allt precis som vanligt.

Ljusa jeans över de långa benen. Det blonderade axellånga håret. Och en tunn, vit och uppknäppt skjorta som klamrar sig fast vid en av sommarens sista kvalmiga dagar.

Det är lätt att känna igen Tommy Nilsson, 47.

Men hösten är annorlunda. Efter sommarens turnerande byter sångaren scen och kastar sig in i ett helt nytt äventyr - musikalen ”Sound of Music” tillsammans med vännen Pernilla Wahlgren, 39.

- Jag har visserligen spelat teater förr, men jag har aldrig jobbat på de påpassade scenerna i Stockholm. Det är lite pirrigt. Men det är kul att spela med Pernilla. Vi har känt varandra länge och vi har nära till skratt, säger Tommy Nilsson.

Förberedelserna inför premiären den 29 september har börjat. Sedan två veckor tillbaka tillbringar Tommy Nilsson dagarna på Göta Lejon.

- Jag har gröt i huvudet. Det är mycket nya saker som jag inte är så himla bra på. Dansa till exempel. Att se Pernilla och mig dansa österrikisk ländler är nog värt hela entrébiljetten. Än så länge ser det nog ut som om hon leder runt en berusad flaggstång. Men det ska nog bli bra när jag får ordning på tvåmetersbenen, säger han och skrattar.

Tommys medverkan i musikalen är en del av hans nya inställning - att säga ja i stället för nej. Filosofin har tidigare resulterat i förra sommarens turné med Christer Sjögren och beslutet att göra schlager-comeback.

- Förut har jag bara koncentrerat mig på att vara skivartist men det är kul att säga ja till lite andra saker. Och ett sätt att överleva, i dag måste man vara en bra liveartist. Det är få som klarar sig på skivförsäljning.

Går skilda vägar

Men mitt i repetitionerna inför premiären smolkar den riktigt stora förändringen i livet.

Den privata.

Den sorgliga.

Den fullständigt känsloskakande.

Efter att flera gånger ha reparerat sitt äktenskap med Malin Berghagen, 41, verkar det femton år långa förhållandet vara över.

Kort efter vårens finalfiasko i Melodifestivalen bestämde sig kändisparet för att gå skilda vägar.

- Separationen handlar om att vi vill göra olika saker i livet, jag tror inte att det handlar så mycket om kärleken. Det är såna där mitt-i-livet-tankar - ”ska det vara så här?” och ”jag måste undersöka den här vägen först innan det är för sent”.

Har ni känt så båda två?

- Nej, inte nödvändigtvis. Men jag tror att vi båda två har förståelse för att det är så. Vad gäller Malin och mig så har vi det bra. Vi är inte ovänner utan försöker hjälpas åt så vi kommer rätt i det här nya, vad det nu är och blir. Jag har ingen aning och tänker inte så mycket på det. Jag tar dag för dag.

Vilka har du fått stöd av i separationen?

- Vi är mycket varandras stöd. Det är ju inte så att någon av oss ska dö. Vi kommer alltid att ha en familj som ska skötas - på något sätt. Vi bor inte ihop, med det finns en grundkärlek och vi pratar med varandra varje dag.

Han låter klarsynt. Förståndig och förstående. Nästan som om separationen var en tuff arbetsperiod i jobbet, som teaterrepetitionerna två trappor under oss.

Men känslorna finns där.

- Det klart att det är sorgligt, absolut. Men vad ska man göra? Man befaller inte över sitt hjärta. Det kommer säkert något bra ur det. Det är så man måste se det, säger han och väger orden.

- Vid olika typer av tider i livet vill man göra olika saker. Nu ska jag jobba här i Stockholm och se till att barnen får det bra. Det är inte konstigare än så. Det är inte så att vi har träffat andra. Ibland blir det så här. Men det är inte färdigt för någon av oss. Just nu mår båda bra. Det är för tidigt att analysera vad som har hänt eller vad som borde ha hänt.

Gör en tavla om dagen

Hur har du tagit dig igenom den här tuffa sommaren?

- Jag har jobbat, det är ju det man gör. Sen har jag börjat måla som en galning. På riktigt! Nån tavla om dan. Det ser förjävligt ut men det är otroligt kul.

Är det något som du har gjort tidigare?

- Nej, aldrig. Jag kan fan inte rita en streckgubbe och därför är det extra kul. Teatern har en liten lägenhet som jag hyr och det var tomt på en vägg. Så jag tänkte, jag målar en tavla själv så jag får mycket färger. Starka. Jag köpte grejer och bara drog på. Det är säkert en bra terapi.

Ni har varit på väg att skiljas flera gånger men återförenats. Vad är skillnaden den här gången?

- Jag vet inte om det är något som skiljer. Just nu måste vi hjälpas åt att hitta vad det är som hon vill göra och vad jag vill göra. Jag har ingen aning om vad det leder fram till.

Det gemensamma drömhuset i Hälsingland står tomt efter uppbrottet. Än så länge finns inga planer att göra sig av med villan. I alla fall inte i år.

- Vi diskuterar hit och dit. Det är en fantastisk plats och det vore kul om man kunde ha det som ett ställe dit man åker för att hämta kraft. Det behöver både Malin och jag - och barnen älskar den där platsen också. Vi känner ingen brådska och vill ta rätt beslut.

Är dörren fortfarande öppen mellan er?

- Det vet jag inte. Men att vi ska bli tillsammans igen är inget vi jobbar efter.

Har du vant dig vid singellivet än?

- Nej, det kommer jag nog inte ens orka ta reda på vad det är. 47 år och singel, liksom. Jag behöver ingen annan i mitt liv.

Och mitt i den tunga familjesituationen ser Tommy Nilsson möjligheterna. Snarare än att sänka sig själv i kärlekskrisen.

- Att välja att leva i Stockholm är spännande för oss alla, inte minst för barnen. Vi har levt på landet i femton år. Här finns ett helt annat utbud och lille Isak, 5, är helt sjövild - han vill hålla på med fotboll, bandy, karate. Det är som om hela familjen ska gå på Gröna Lund.

ANNONS