”Låtarna tänjer på hårdrocksnormen”
Uppdaterad 2011-03-29 | Publicerad 2011-03-28
Anders Fridén berättar om nya skivan – exklusivt för Nöjesbladet.
Metalgiganterna In Flames släpper en ny skiva i juni.
Exklusivt för Nöjesbladet berättar sångaren Anders Fridén om bandets första platta sedan hyllade "A sense of purpose".
– Vi vill tänja och utmana våra lyssnare, säger han.
Den 15 juni släpper Göteborgskvintetten In Flames sitt tionde studioalbum "Sounds of a playground fading".
Sångaren Anders Fridén, 38, berättar för Nöjesbladet att bandet på sedvanligt vis valt att blanda rockgenrer i en osalig mix – allt för att deras fans inte ska känna sig bekväma.
– Vi har en del låtar som tänjer rätt hårt på hårdrocksnormen. Ibland är det arenarock, ibland är det väldigt smalt. Vi har en låt som heter "The Attic", där en tramporgel spelar refrängen i stället för sång. Sen har vi en låt där prat övergår i nån slags hård Depeche (Mode)-front, och skitsnabba, typiska In Flames-låtar också. Vi har aldrig förnekat var vi kommer i från samtidigt som vi vill utforska och tänja och utmana våra lyssnare. Sen ska vi inte bli allt för vilda och göra en countryplatta, säger han.
Lämnade bandet
Skivan blir den första utan ursprungliga gitarristen Jesper Strömblad, som på grund av personliga problem bara spelat sporadiskt med bandet de senaste två åren och nyligen lämnade In Flames för gott.
– Han är en skitbra kille på alla möjliga sätt, men i en enhet är det viktigt att alla fungerar. Om det inte gör det påverkar det så oerhört många, säger Anders Fridén och suckar.
Kan han komma tillbaka i framtiden?
– Man ska aldrig säga aldrig. Vi har inget otalt med honom, vi har inte gått skilda vägar för att vi tycker illa om varandra. Det fungerade bara inte.
Finns det någon låt på plattan som handlar om honom?
– Kanske.
Hur påverkas bandets sound av att han inte längre är med?
– Vi har varit tre stycken som har skrivit plattorna. Det är jag, Björn (Gelotte, gitarr) och Jesper. Nu är vi bara två som skriver, så det är klart att den dynamiken har förändrats litegrann. Om det är bättre eller sämre får andra avgöra.
”Många frågeställningar på plattan”
Anders Fridén berättar att en del av texterna på "Sounds of a playground fading" handlar om existentiella teman som död och åldrande.
– Allvaret vi står inför som människor. Att man står mellan ungdomsåren till att man måste börja ta ansvar. Det är snarare massa frågeställningar på plattan, snarare än svar. Man har sett flera i ens bekantskapskrets som har gått bort, man får barn. Jag har själv två barn och det har så klart påverkat låtskrivandet. Helt plötsligt är man inte ensam längre.