Bolagets fyllebangers kokar upp arenafeber

Håkan Steen

helskärm

KONSERT Bolaget intar för första gången en hel arena med sina allsångsdundrande dängor om att dricka, supa och kröka.

Väldigt lite har varit mer vad det är än detta. Samtidigt blir det till slut svårt att inte drabbas åtminstone lite av extasen som next door-grabbarna från Dalarna lyckas koka upp.

Bolaget
Turnépremiär: Malmö Arena, Malmö. Publik: 7 152. Längd: 79 minuter. Bäst: Imponerande energi i ”Ikväll igen”. Sämst: Raden ”jag och Åke ska på karaoke” är så usel att den nästan blir bra.

MALMÖ. De tog sitt namn från en systembolagsskylt och genombrottslåten handlar om en burk öl. Näst intill alla av de 17 låtar som Bolaget hittills har släppt på Spotify hittar olika ingångar på ämnet att bli full. Några enstaka berör olycklig kärlek, givetvis på grund av dumma fyllegrejer.

Det är ett simpelt och tydligt koncept som på lite drygt fyra år har fört fyra hockeykillar från Falun till översta toppen av streaminglistorna.

Bolaget går också att se som en produkt av sin tid.

Ett kompisgäng började göra låtar på kul på datorn när de satt hemma och förfestade. Ingen av dem hade ens tänkt tanken på att bli musiker, de gjorde det mest för att det gick.

Den andra låten de skrev, ”Fem komma tvåan”, inspirerades av ölen som stod på bordet. När eposet var klart skickade de det till några kompisar som värmde på annat håll. En stund senare fick de tillbaka en mobilfilm där den andra festen hoppade runt och skrålade med i låten om ölen.

Därmed var karriären igång. Polarna började mata ut fler euforiskt refrängdundrande fyllebangers och snart festade stora delar av generation Z-Sverige till Bolaget-dängor som ”Afterwork” och ”Nykter”.

Turnén som börjar i kväll med kvartettens första arenaspelning någonsin slutar i september på Stockholms Stadion.

Att den här sortens band spelar på den sortens scener är nytt. Bolaget inser att de nu måste bjuda på något ”mer” än tre tjugonåntingkillar som hoppar runt framför en dj, så de kallar det här och ytterligare några av gigen på turnén för ”Rodeo”, ett slags premium-variant av bandets show.

Den inbegriper en scen i mitten av arenan, ett videotorn med dj William Ahlborg högst upp, ett klädbyte där bandet går från casual till ännu mer casual och generöst med pyro samt lite livegitarr av Gustav Jörgensen.

Musikaliskt är det i sanning ingen upplevelse att skriva hem om för en rockkritikerfarbror från generation X, men jag förstår givetvis att Bolaget inte alls handlar om det. Det basala är en del av grejen.

I Svt:s dokumentär om bandet kallar huvudsångaren Adam Bergestål själv låtarna för ”kött och potatis-musik”. Det är catchy brukspop som fångar känslan av att vara fem Heineken in i kvällen med en, milt uttryckt, lättfattlig mix av halvmoderna Spotify-melodier, Avicii-country, lite r’n’b, lite riffrock, rätt mycket studentflakshouse och ett håkanhellströmskt loserperspektiv. Precis allt handlar om att få ha lite okomplicerat kul en stund.

Och jag kan omöjligen påstå att det är tråkigt. Den väldigt unga publiken – en hel del fans är här med sina föräldrar – älskar verkligen de två största hitsen ”Kan inte gå” och ”Ikväll igen” och skriker stämbanden blodiga med en hängivenhet som närmast gör mig avundsjuk.

Artister och åhörare får tillsammans igång ett rätt bedövande röj, anförda av den maniskt löpande partyharen Oliver Norqvist som även är lite rolig när han efter att ha fått arenan att tända sina mobiler ropar ”hej Siri, ring mamma”.

Dessutom är det något avväpnande med att de inte särskilt coola men till synes reko killarna i Bolaget så uppenbart tar allt för vad det är.

De är måna om att fortsätta göra musikbranschen på sitt sätt och vet framför allt att deras tid som landets mest streamade band sannolikt bara utgör en tillfällig guldkant på det riktiga familjelivet hemma i villaområdet.

Det äventyret kan vi faktiskt unna dem.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik