”Taube har ju bara trallat runt”

Jan-Olov Andersson

Saijonmaa tolkar visklassiker på nya skivan - men Evert var svår

Arja Saijonmaas första skiva på femton år innehåller svenska visklassiker.

Men hon tyckte det var svårt att närma sig Evert Taube.

– Finsk musik går i moll. Evert Taube är dur. Han har ju bara trallat världen runt med glada hatten och spelat sin gitarr, säger hon.

helskärm

Cd-skivan ”Min svenska sångbok - dig har jag kär…” kom häromdagen. I torsdags förra veckan var hon huvudattraktion när Stockholm Folk Festival drog igång på Hesselby slott.

Den 69-åriga sångerskan har introducerat Mikis Theodorakis, Violeta ­Parra (1917-1967) och finsk tango för svenska folket. Sjungit schlager, skrivit ­hyllade självbiografin ”En ung naken kvinna: Mötet med Mikis” och bastuboken ”Sauna”. Och nu tar hon sig an den svenska visskatten.

– Jag har haft en längtan att komma med nytt ­material, nu pockade det på att göra den här ­skivan. Jag har producerat den själv ihop med Lars Nilsson.

”Fantastisk diktare”

Hon säger att det som kvinna inte var helt lätt att närma sig Evert Taube-­melodierna.

– Vad finns där att anamma bland alla dessa sjömans- och andra manliga äventyr eller chevalereska kärleksförklaringar till Kvinnan?

Du menar att han är en gubbsjuk mans­chauvinist, ­eller?

– Det kan man säga, om man vill ­pilla på texterna. Samtidigt är det ju älskade allsånger.

– Sedan förälskade jag mig i ”Damen i svart”. Där ser jag vilken fantastiskt diktare han är. Där finns ett mysterium, en gåta, en ­kvinna som han har älskat och som har försvunnit.

Du har skrivit ditt livs första sångtext på skivan. ”Min ensamhet”. Vad ­säger den om dig?

– Allting. Men ensam­heten utesluter ­inte tvåsamheten, herregud, det är inte så svartvitt.

– Men du kommer ingenvart om du hänger ditt liv på en annan människa. Man måste vara vän med sig själv. Om jag ska tänka, ­skapa, återhämta mig… den ­riktiga kraftcellen kommer från ­ensamhet.

Vill prata

Hur har folk reagerat på sången?

– Dagen efter att jag ­hade sjungit den i ”Lotta på ­Liseberg” sa en kvinna: Jag grät hela tiden, men…­ är du ­verkligen så där ­ensam? Många män har ­också ­stoppat mig på gatan för att prata om vilka känslor ­sången väckt.

Två Arja-klassiker - ”Jag vill tacka livet” och ”Högt över ­havet” - är med på skivan, i mer avskalade och akustiska versioner.

– Två sånger som jag aldrig kommer ifrån att sjunga. Jag ­ gjorde en kyrkokonsert i södra Sverige. Helt annan musik. Trodde först att prästen skojade, när han sa: Du går inte ut ur kyrkan ­innan vi har haft allsång med ”Högt över havet”. Och inte mig emot…

Arja Saijonmaa om…

helskärm

…Olle Adolphsons ”Trubbel”, som är med på cd-skivan:

– Först tyckte jag inte om den. Sedan förälskade jag mig i den på grund av de fyra, fem första raderna, han målar ängarna och ­dofterna så otroligt vackert.

…att introducera finsk tango i Sverige:

– Anders Burman (legendarisk skivbolagsdirektör) skakade i hela kroppen. Tyckte det var något skumt öster­ifrån. Det var hela klichéklumpen som skrämde svenskarna; finnjävlarna under Slussen, vodka, kniv, slagsmål, rabalder. Men sedan tyckte alla det var ­sensuellt och mjukt, musiken visade en vemodig sida av den finska själen.

…varför hon inte har skrivit sångtexter tidigare:

– Jag lever i uppfattningen att jag inte kan. Det kan bli så när man har jobbat med Mikis Theodorakis, Lars Forssell och andra stora poeter. Samma sak med melodier. Mikis har berättat hur ­vindarna blåser fram melodier från himlen, man får dem till skänks. Sedan säger han att allt annat i musiken är matematik och strukturering.