”Jag har fått nog”
Publicerad 2014-07-29
Linnea Henriksson rasar mot sexismen
Hon har fått nog.
Linnea Henriksson är förbannad på hur kvinnliga musiker diskrimineras.
– Jag vet att jag kan leverera även om jag har två fettklumpar längst fram, säger hon.
Linnea Henriksson, 27, blir dagligen påmind att hon som kvinnlig musiker inte behandlas på samma sätt som manliga kollegor.
Hon tar ett exempel från sin turné och en spelning hon gjorde i Oskarshamn nyligen.
– Det första som händer är att en crewmedlem till ett helmanligt band inte hälsar på mig. Jag säger hej till honom och då säger han ”jag får väl hälsa på dig ändå, trots att du är tjej”. Då hade han hälsat på alla mina manliga kollegor, säger hon och forsätter:
– Det är liksom bara så fånigt och det händer också ganska ofta att man går förbi gitarrcase till andra band, och det ligger massa trosor i. Det blir lite obekvämt för mig, det där är min arbetsplats och inte ens där ska jag få slippa objektifiering av mig som kvinna. Inte ens där får jag slappna av i att bara få känna mig som musiker och artist.
”Boka fler kvinnor”
Nyligen publicerade organisationen Jämställd festival en sammanställning som visade att Sveriges tio största festivaler det här året har 74 procent mansdominerade akter. Linnea har en enkel lösning på problemet.
– Boka fler kvinnor. Då kommer vi att bli flera och då kan det äntligen få handla om bara musik.
Ibland blir hon trött på att ständigt ses som en representant för alla kvinnliga artister. I stället för bara musiker, rätt och slätt.
– Men jag är jävligt stolt över det jag gör, jag har inget problem med att bli representanten om det krävs. Jag vet att jag kan leverera även om jag har två fettklumpar längst fram, brösten alltså.
Hon tycker att fler borde våga stå upp för jämlikhet.
– Det är väldigt få som inte är feminister, även om det är ett ord som folk kanske inte riktigt vet hur de ska använda. Jag är feminist och står för att jag tror på lika rättigheter – rent socialt, ekonomiskt och politiskt – mellan könen. Och ett jämställt samhälle tror jag dessutom har mycket bättre förutsättningar för att klara av andra stora problem. Alla vinner.
Andra artister om sexism
Helen Sjöholm:
– Jag har haft osedvanlig tur för att vara tjej. Jag har jobbat i många bra sammanhang med schyssta människor. Men jag började tidigt att jobba med äldre män, så jag lärde mig att parera för manlig jargong, och det ska man inte behöva göra. När jag slog igenom fick jag en viss respekt med mig, jag fick en stor roll tidigt och har varit ganska skyddad. Det är nog tuffare att vara en del av en ensemble och komma underifrån. Jag har hört mycket om teatern och om tjejer som behandlats illa.
Jag jobbar oftast i en ensemble, och där kan det vara tuffare för tjejer att göra sig hörda.
Barbro ”Lill-Babs” Svensson:
– Aldrig. Jag har jobbat med så bra musikanter och vi har så mycket fantastiska musikanter i Sverige. I början av min karriär var Simon Brehm som en pappa för mig. Grabbarna var så rädda om mig att så fort en kille så mycket som tittade på mig kom de och ställde sig med armarna i kors och blängde ihjäl den stackaren.
Lill Lindfors:
– Jag har mest bemötts med full respekt. Branschen är ju dominerad av män, så jag har under alla år jobbat med nästan bara män. I många år har jag varit min egen arbetsledare och valt vilka jag vill jobba med. Jag kanske har varit privilegierad. För länge sedan kanske det var mer sådant. När jag började som ung på 60-talet. Då kunde jag tycka att jag blev negligerad, eller bara inte lyssnad på när jag hade synpunkter. Jag kunde bli betraktad som krånglig.
Siw Malmqvist:
– Jag har aldrig upplevt det här. Jag märker ingen skillnad och har aldrig mött det. Om någon tar mig i häcken så vad spelar det för roll? Jag har aldrig upplevt det som något slags sexuellt antastande. Vad fan gör det? Jag tycker bara det är löjligt. Om en kollega klappar till mig där, skulle jag bli arg då? Aldrig. Det är väl inte hela världen? Men jag är nog för gammal för att bry mig.
Kajsa Grytt:
– Det här är en jätteviktig fråga. Jag ser på det stort och strukturellt, men eftersom jag väljer mina egna band har jag inte råkat ut för så mycket sexism.
Det är klart att det finns en rutten attityd, det är ”the brother hood av rock n' roll”, män väljer män som musiker till bandet. Jag tror att det finns jävligt mycket skit, och hörde för ett tag sedan om en kvinnlig musiker i ett band som blev utfryst. Men män är också fångade i sin jargong och sitt språk. De faller också offer för varandra.
Malena Ernman:
– Absolut. Inom allt från pop, jazz till opera och musikal har jag nån gång blivit behandlad kränkande på grund av mitt kön. Det finns otaliga exempel. Jag har fått sparken för att jag varit gravid. Jag har blivit av med jobb för att jag skaffat pojkvän. Jag har blivit tillsagd att man inte kan bli en ”stor sångerska” om man skaffar barn. Kollegor har skämtat om mitt utseende inför medarbetare; jag har varit för lång, för rolig, för okvinnlig och så vidare. Och det har varit mycket jargong om sex.
Nu upplever jag väldigt lite sexism själv som artist. Och det är ju självklart för att jag själv är erkänd och respekterad, med andra ord: jag har fått makt. Inom den traditionella operan däremot så utsätts jag dagligen för sexism eftersom hela branschen fortfarande har alla sina grundvärderingar kvar från den andra delen av 1800-talet. Det är uteslutande män i maktposition som har bestämt hur och vad jag och mina kollegor ska sjunga och ”får” sjunga. Hierarkier är skapade av män utifrån manlig norm och hierarkier gynnar inte kvinnor. Aldrig nånsin.
Det här är Linnea Henriksson
Ålder: 27.
Gör: Artist och låtskrivare.
Bor: Malmö/Stockholm.
Bakgrund: Född och uppvuxen i Halmstad. Utbildad på musiklinjen på Skurups folkhögskola där hon bildade bandet Prylf. De albumdebuterade 2010 med ”Kind of green”. Linnea solodebuterade året därpå med singeln ”Väldigt kär/obegripligt ensam” som hon skrivit med Orup.
Kom på fjärdeplats i ”Idol” 2010. Vann priset som Årets artist på P3 Guldgalan 2013.
Var förra året förband till Gyllene Tiders på deras sommarturné.
Album: ”Till min älskade och älskare” (2012), ”Du söker bråk, jag kräver dans” (2014).
Aktuell: Spelar på Stockholm Music & Arts 1 augusti och dagen efter på Storsjöyran i Östersund. Uppträder på Allsång på Skansen 5 augusti och Lotta på Lisberg 11 augusti. Sommarjobbar som programledare för ”Hallå P3”.
Visste du att…
... Linnea deltog i TV4:s ”Småstjärnorna” som 8-åring. Hon mimade till spanska artisten Princessas låt ”Ensalza tu amor”.
– Hon var min idol, jag hade bara hört henne på en Mr Music-platta.
5 snabba till Linnea
Drömsamarbete:
– Min allra största dröm är att få bli körsångerska till Rolling Stones.
Favoritapp:
– Phonto, en bildapp där man kan redigera bilder och lägga in text på bilder.
Första jag gör på morgonen:
– Jag väljer bort frukosten och sover lite till.
Sista jag gör på kvällen:
– Försöker läsa en bok. Men jag somnar alltid. Just nu försöker jag läsa lite deckare.
Då blev jag arg senast:
– I går (läs onsdags), jag kollade nyheterna. Då blev jag lite frustrerad. Det är kaos på många platser i världen.