Så bra var Kiss konsert i Stockholm

Nöjesbladets Mattias Kling snabbtycker om Kiss Europapremiär på Friends arena.

Vad var bäst?
– Jag måste trots allt applådera superkrabban, den där påkostade stålspindeln som kröker sig över scenen. Även om den inte är så imponerande som man först kunde ana så visar den att Kiss fortfarande är villiga att satsa det där lilla extra på sina produktioner. Som stadiumspektakel är den läcker och effektiv.

Vad var sämst?
– Det finns ju en hel del svackor i repertoaren. Eric Singers och Tommy Thayers utdragna solojam är exempelvis rätt poänglöst, ”Heaven's on fire” låter rent bedrövligt då Paul Stanley inte lyckas hitta tonarten och ”Love gun” tycks ha vått krut i patronerna. Tyvärr.

Vad överraskade dig?
– Att Gene Simmons, trots allt, kan kännas riktigt elak och skrämmande. Vilket han gör i paradnumret ”God of thunder”.

Vad kan de vässa till Sweden rock-spelningen?
– Om Paul skulle kunna vässa sina stämband vore det fantastiskt, men det kommer ju troligtvis inte att hända. Ett råd vore dock om de kunde stryka den väldigt fyrkantiga ”Let me go, rock 'n' roll” och plocka in exempelvis ”Firehouse” i stället.

Vad ger du Kiss för betyg?
– Som helhet är showen väldigt ojämn, men slutbetyget blir troligtvis tre plus.

Nöjesbladet.se

ARTIKELN HANDLAR OM