Ozzy är tillbaka

Joacim Forsén

Så bra var Black Sabbath på Sweden Rock

NORJE. Lika bra att visa ut elefanten ur rummet direkt.

Så glöm höstens röstkatastrof på Friends Arena.

I kväll möter vi en helt annan Ozzy.

Förutsättningarna är lika perfekta som förväntningarna är höga.

Det finns få band, om än något, som har betytt så mycket för hårdrockgenren som Black Sabbath. Nästan alla band inom den hårda musiken har korn, flisor eller hela karriärer byggda på Birminghambandets inflytelserika 70-talskarriär.

Samtidigt är publiken i Norje millimetersydd för bandet. Ingen festival eller arena i Sverige kan samla fansen till hårdrockens gudfäder som Sweden Rock. Alla har någon typ av relation till Tony Iommi, Geezer Butler, Ozzy Osbourne och den kickade trummisen Bill Wards musik. Många av besökarna har levt nästan hela sina liv lika nära de här låtarna som sina allra bästa vänner.

Med albumet ”13” har Sabbath dessutom visat upp en nästan omöjligt vital form, mitt i Iommis cancerkamp. Samma vitalitet slår mot publiken direkt i kväll. Inledningen, ”War pigs" undantaget, är en ångvältsbrutal hårdrocksmaskin där Black Sabbath pressar in så mycket tyngd och energi i "Into the void” och ”Snowblind” att de låter svåra att någonsin göra bättre.

Mycket handlar om vad som händer längst bak på scenen. Hur mycket jag än uppskattar Bill Wards yviga och livliga 70-talstrummande har dagens Black Sabbath en mäktig ryggrad i trummisen Tommy Clufetos. Hårt, tajt och bestämt gör han förmodligen lika mycket för Iommis och Butlers insatser som han själv glänser. Allt är ruggigt stabilt, tungt utan att någonsin tappa sväng.

Med det blir också Iommis skärpa perfekt. Hans solon, som tonvärmen i ”N.I.B.”, är svåra att föreställa sig i bättre versioner. Geezers distinkta och grovkorniga bas kör fram som en av de där brutala, gula traktorerna som står i festivalens märkligaste utställning en bit från scenen. Inget ser ut att kunna rubba varken karln eller basgångarna.

Men, roligast i kväll är Ozzys insats. Alla som var på Friends Arena senast och var nyktra nog att erkänna det vet att sångaren lämnade mycket att önska. Både toner och tempo var ofta på bekymmerslösa utflykter långt ute i kranskommunerna. Här gör han en helt annan spelning.

Allt är verkligen inte perfekt. ”War pigs” blir inget att bygga skolans hårdrockslektioner på och i ”Iron man” svajar han rejält. Men det är mil ifrån Solna. Här blir till exempel den över huvud taget skräckbra ”Black Sabbath” den grundbult den ska vara, inte en snedsnurrad tontombola.

Men den där förlösande euforin som ligger i luften kommer aldrig. I stället blir Sabbaths mörka mässa mer en gediget bra kväll än en oförglömlig Sweden Rock-klassiker.

Låtlista

”War pigs”

”Into the void”

”Snowblind”

”Age of reason”

”Black Sabbath”

”Behind the wall of sleep”

”N.I.B.”

"Fairies wear boots”

”Rat salad"/Trumsolo

"Iron man"

"God is dead?”

”Children of the grave"

Extranummer

"Paranoid" (med ”Sabbath boody Sabbath”-intro)