Energi - som ett helt tivoli

Joacim Forsén

Ett omskakande Arcade Fire eldar på publiken

Det står ett tivoli på scen mitt i en nöjespark.

Arcade Fires spelning på Gröna Lund är långt mer rimlig än den kan ­verka.

För fyra år sedan spelade Arcade Fire i Dalhalla, det mäktiga kalkbrottet utanför Rättvik. Inramningen var nära nog perfekt för bandet. Pampig, annorlunda och lika yvig som musiken.

Att ställa 2010 års upplaga av Montrealbandet på Gröna Lund hade varit en svår ekvation, men sedan dess har mycket hänt. Inte minst i och med förra årets album ”Reflektor”.

Med skivans mer elektronikspralliga arenaaura är inte den färgglada karusellkulissen alls lika avig längre.

Märkligt visuell

Arcade Fire är redan ett kringresande tivoli i indierock. Sömlöst växlar bandet mellan både låtar och ständiga instrumentbyten. Medlemmarna far över scenen. Sysslorna ändras. Utan att mörkret ens hinner sänka sig över Djur­gården blir spelningen märkligt visuell ändå.

Men mest av allt har ­Arcade Fire blivit mindre introvert. Stadiumkostymen skaver inte alls längre och frontmannen Win Butler har iklätt sig en klassisk rockpersona på scen. Sångaren står på monitorerna. Han och är nere i publiken redan i öppningslåten för att i nästa stund slita en ­kamera ur fotografdiket. Intensiteten eldar på både publiken och omskakande versioner av låtar som ”Neighborhood #3 (Power out)”, ”Rococo” och ”Ready to start”.

Hoppande hipsterfans

Men hur mycket mer ­utåtriktat Arcade Fire än har blivit betyder Grönans ständigt hoppande hipsterfans mer än vanligt i kväll.

När Butler till slut tackar publiken för all energi verkar lättnaden lika stor som ödmjukheten.