”Morden i Midsomer” kokar offer till döds – och vi bryr oss inte

Jämngrå trygghet. Nick Hendrix, Annette Badland och Neil Dudgeon tar sig an orimligt många mordfall i Midsomer.

Folk avlivas på de allra grymmaste sätt och det är ­business as usual i ”Morden i Midsomers” värld.

Det har blivit ett stående skämt – hur många finns egentligen att döda i lantliga Midsomer och hur kreativa kan mordmetoderna bli? Hittills har offer bland annat fått huvudet avhugget på tivolis spöktåg, ”stenats” till döds med vinflaskor eller fått en dödande elektrisk stöt på en träningscykel. Ofta är det grymmare än blodigaste skräckfilm, ändå höjer de garvade tv-poliserna knappt på ögonbrynen.

Säsong 20 (!), som i vanlig ordning visas efter ”Allsång på Skansen” (SVT) varje tisdag, inleds med att en spökskrivare blir kokad till döds i öl. Den morbida kreativiteten är det fortfarande inget fel på. 

I ”Morden i Midsomer” (SVT) är döden nämligen bara fjäderlätt underhållning. Väldigt sällan dyker det upp en roll­figur som man över huvudtaget bryr sig om – minst av allt poliserna.


Hur en populär serie kan ha så bleka huvudrollsinnehavare är anmärkningsvärt. Kanske lever Midsomer främst på gamla meriter (att folk gillade den gubbigt charmige original-Barnaby spelad av John Nettles) och tryggheten i ett krim-koncept som alltid tycks fungera. Det levererar ett mysterium – och en lösning – i mysig engelsk landsbygd.

”Nye” Barnaby (Neil Dudgeon), som heter John och är Tom Barnabys kusin, må vara tråkig men har åtminstone glimten i ögat. 

Hans kollega Jamie Winter (Nick Hendrix), som ska vara den hunkige sidekicken, är ungefär lika spännande som en bokning i tvättstugan. Då hade föregångare som Gavin Troy (Daniel Casey) och Ben ­Jones (Jason Hughes) åtminstone tydliga personligheter, i ena fallet strulig förvirring och i det andra ­nördig högdragenhet, som kunde leda till en och ­annan komisk replik.

En viss ljusglimt i den jämngrå uppställningen är nya rättsläkaren Fleur Perkins (Annette Badland) – kvick i käften, rak och orädd. I alla fall om man har överseende med att bilden av obducenten som lite kufig och socialt avig redan är en trött och utbredd klyscha i kriminalgenren.


Kanske har ”Morden i Midsomers” mys­mördande en poäng, i jämförelse med ­hyllade kriminalserier som ”The fall” (Netflix) eller ”Bron” (SVT) där dödandets vidrighet lämnar ett mer varaktigt intryck hos tittaren. Att vi inte plågas av medkänsla med offren i Midsomer ­behöver inte betyda att vi blivit avtrubbade. Barnaby själv, Neil Dudgeon, har försvarat seriens höga dödstal i en intervju med Radio times: ”Ingen ser på morden och tänker att ’det där kunde vara jag’”. ­Byarna i Midsomer skulle kunna vara byggda på Mars eller klippta ur en ”Fantomen”-tidning, de känns ungefär lika nära verkligheten.

Bristen på realism är något ”Morden i Midsomer” ständigt fått kritik för. Att landsbygden inte ser ut så där längre, att den inte bara består av vita gubbar och tanter i tweed och hatt. I tjugonde säsongen drabbas Midsomer av mikrobryggeri-konflikter, humorfestivaler och mördarclowner. Det är nästan gulligt hur serien kämpar för att hänga med i samtiden.

Helt förgäves, så klart.

Veckans...

… bästa. På sommaren hinner jag äntligen kolla ikapp några av de ­serier jag inte hunnit med under ­våren – favoriten bland dem hittills är ”The terror” (Amazon prime video). Iskallt vacker och spännande om en försvunnen expedition till Arktis på 1800-talet med lysande skådespelare som Jared Harris (”Mad men”) och Adam Nagaitis. Full av existentiell ensamhet, klasskonflikter och mystik.

… final. Tionde säsongen av ”RuPaul’s drag race” (Kanal 11/­Netflix) krönte sin vinnare i går kväll. Trots att årets ”snatch game” (när de tävlande härmar kändisar) var ovanligt blekt, har säsongen i ­övrigt hållit en hög nivå. Ibland ­nästan för hög, så att man kan ­längta tillbaka till de första åren när allt var lite mindre påkostat och de charmiga skavankerna fortfarande fick synas.

… apropå polerat. Jag var tveksam till ”Pose” (HBO Nordic) i början, just för att den var lite för tillrättalagd och klyschig. Men den tar sig, redan i avsnitt två och tre, med hjärtslitande scener från aids-kliniker, Griegs ”Bergakungens sal” och mer fokus på transors och dragqueens utsatta position i hbtq-samhället.

… krigsnörderi. Ken Burns och Lynn Novicks mastodont-dokumentär ”The Vietnam war” visades ­tidigare i år på SVT, men då i en nedklippt, tio timmar lång version. Nu finns originalets alla 17 timmar ute på Netflix.

… festivalkross. Roskilde, ­Nordens bästa festival, drar i gång i veckan med artister som Dua Lipa, Eminem, Fever Ray, Nick Cave och St Vincent. Årets höjdpunkt för alla som fortfarande bryr sig om det där med livemusik.