Netflix har gjort höstens mest dynamiska deckare

”Bodies” är polisserie, kostymdrama och dystopisk sci-fi i ett

TV-KRÖNIKA Lite trött på generiska deckare?

Netflix nya ”Bodies” är många saker, men dussinartad är inte en av dem.

Alla älskar kriminalserier. Därför vimlar det av dem. Och medan mycket i genren känns likadant (för att det är just det), bjuder varje säsong i regel på ett antal titlar som sticker ut.

Den här hösten har vi till exempel sett:

Fiffiga, ”Columbo”-inspirerade ”Poker face” (Skyshowtime), med Natasha Lyonne som en levande lögndetektor, som ger sig ut på en roadtrip på flykt undan en casinoboss, och löser mordgåtor längs vägen.

BBC-thrillern ”Wolf” (HBO Max), som blandar tre olika spår – bland annat en sadistisk heminvasion – till en våldsam, halvgalen och svart humoristisk enhet.

”Justified”-uppföljaren ”City primeval” (Disney+) med Timothy Olyphant. En samtida västern för den som vill ha en snut av den gamla skolan, som drar snabbare än sin egen skugga och bär hatt.

Och så klart den senaste säsongen av Chris Langs kalla fall-elegant ”Saknad, aldrig glömd” (SVT). Kanske inte det allra fräsigaste i kriminalfloran. Men en pålitlig, sofistikerad, vemodig och välspelad brittisk ögonsten för oss i medelåldern och uppåt, som fortfarande fungerar trots att tittarfavoriten Nicola Walker har hoppat av och ersatts av Sinéad Keenan.

Natasha Lyonne i ”Poker face”.

Men pass på, för nu är det en ny deckare i stan. 

Och sitt upp och lägg ifrån dig mobilen, för den är ingenting för slötittare.

Netflix ”Bodies”, av Paul Tomalin, är baserad på en serieroman av Si Spencer, och börjar som en typisk brittisk polisserie, med att Shahara Hasan (Amaka Okafor) under sitt pass hittar en naken kropp i en gränd i Whitechapel i östra London.

Men snart blir det konstigare, och betydligt mer nyskapande.

För 1941 hittar Karl Whiteman (Jacob Fortune-Lloyd) samma kropp, i samma gränd. 

1890 hittas den, återigen på samma plats, av Edmond Hillinghead (Kyle Soller). 

Och år 2053 är det Iris Maplewood (Shira Haas) som upptäcker den, i ett framtida, auktoritärt England.

Hur är detta möjligt? Och kan de fyra poliserna lösa fallet, som snart visar sig handla om mycket mer än ett enskilt mord (närmare bestämt om en ond konspiration och runt en halv miljon döda engelsmän), genom att samarbeta över tidsgränserna?

Emily Barber i ”Bodies”.

”Bodies” är alltså en deckare och ett mysterium som också är en konspirationsthriller, ett kostymdrama och dystopisk science fiction. Och då omsorg har lagts på att ge de fyra poliserna personliga historier att hantera, kvalar det även in som karaktärsdrama.

Hasan är en muslimsk polis i dagens polariserade England. Karl Whiteman är en judisk polis under andra världskriget. Hillinghead försöker dölja sin sexuella läggning i en tid då inget annat val finns. Och Maplewood har ett funktionshinder som gör henne till slav under det nya styret.

Dessutom gör en av Storbritanniens bästa skådespelare, Stephen Graham, rollen som antagonist. Naturligtvis med bravur.


Är ”Bodies” lite för lång, finns det logiska luckor att notera och har ett par av skådespelarna råkat ut för lite sämre ålderssmink?

Svar: Ja, förmodligen och onekligen. Utförandet är väl, ärligt talat, inte riktigt i paritet med idén.

Men det får man ta, av höstens mest dynamiska, utmanande och påhittiga deckare.

 Shira Haas i ”Bodies”.

FJELLBORGS FAVORITER


Estonia

Mycket kunde ha blivit fel i en dramaserie om Estoniakatastrofen, men manusförfattaren Miikko Oikkonen och regissören Måns Månsson har gjort ett utomordentligt fint arbete med TV4:s ”Estonia”. Detaljerat och drabbande, med snyggt fångad 90-talskänsla. 


Huset 

SVT:s senaste danska dramaimport lever upp till sitt rykte. Sofie Gråbøl och David Dencik gör två av huvudrollerna i Kim Fupz Aakesons hårdhänta ”Huset”, om ett nedgånget fängelse där de anställda måste försöka ta tillbaka makten från fångarnas alfahannar.


Goosebumps 

Disney+ har, lagom till halloween, gjort en ny tv-serie av RL Stines ”Goosebumps”-böcker från 90-talet. Om hur fem tonåringar släpper lös övernaturliga krafter med kopplingar till deras föräldrars egna tonårsår. Inget mästerverk direkt men rätt charmigt.


Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu