”Let’s Dance” är som Mellon – fast bättre på alla sätt

Kändisdansarna kan ta ett och annat snedsteg.

Gänget bakom ”Let's dance” gör det inte.

Faktum är att tack vare dem är TV 4:s flaggskepp, som kör över konkurrentkanalernas program som en ångvält, lite som Melodifestivalen – fast bättre och mer public service.

Hade från början tänkt jämföra ”Let's dance” med TV 4:s superdyra lördagssatsning ”Stjärnornas stjärna”, som ju lite grann är samma sak fast med sång. Fast… varför slå på någon som redan ligger. Den programserien har redan kört i diket, nästan halverat sina tittarsiffror och när vinnaren utses i maj, lär inte många tittare bry sig.

Så det är mer rättvist att jämföra med SVT:s största underhållningsprogram.

Så stort lär i och för sig aldrig ”Let's dance” bli. Årets tittarsiffror hittills – 1,8 respektive drygt 1,4 miljoner – är faktiskt en bra bit från fjolårets nivå för det egna programmet. Men det räcker för att skrämma bort tittarna från SVT:s tramsprogram ”Bäst i test” och för att få ”Skavlan” att ta sommarlov väldigt tidigt.

Superproffsig tv-underhållning

Och man kan gilla, ogilla eller vara likgiltig för dans som underhållnings-tv. Tillhör själv den sistnämnda kategorin. Gråter inte direkt blod om jag missar ”Let's dance”.

Men om man väl slår sig ned i tv-soffan och skärskådar programmet noggrant, så är det, på alla sätt och vis, superproffsig tv-underhållning. Inte minst om man jämför med SVT:s populäraste program de senaste åren.

Bra fingertoppskänsla när det gäller att hitta deltagare. Vem kunde ana att skådespelaren Gustaf Hammarsten var en salsakung? Eller att simdrottningen Therese Alshammar knappt hann kliva upp ur bassängen och föda barn, förrän hon svängde loss i en tango.

Alla visar dessutom ärligt sina känslor; lycka, besvikelse, förvåning (Martina Haag trodde nog hon skulle åka ut under fredagskvällens program).

Och medan SVT-programmet ständigt byter programledare, eller ”programledare”, är TV 4 trygga med David Hellenius och Tilde de Paula Eby. En rolig improvisatör, en empatisk som får de tävlande att slappna av efter sina insatser. Herregud, de har till och med fått Jon Henrik Fjällgren att prata!

Skillnaden finns bakom kulisserna

Men det är folket bakom kulisserna som gör den stora skillnaden.
I stället för att försöka göra levande musikvideor med blixtar och dunder så man knappt ser artisterna, framhävs här de tävlande i en vrålsnygg bild- och ljusproduktion. Häftiga kläder har de också.

I stället för krampaktigt ”roliga” presentationer av artisterna, får vi här snabba, roliga och smått folkbildande inslag med kändisdansarna och deras partners, om vad de olika dansstilarna och finesserna innebär. Och vad som krävs för att genomföra dem.

I stället för omröstningar som blivit ett skämt med appar och hjärtan och gud vet vad, och sedan en internationell jury som äter ur Christer Björkmans hand, får vi här en domartrio som är slagfärdig, underhållande, informativ och vågar vara elak.

Redovisa antal röster, TV4

Fast det är skandal att TV 4 inte ens i efterhand avslöjar antalet tittarröster. De skäms väl över hur många miljoner kronor de pungslår tv-tittarna på…

Proffsdansarnas hästjobb kan inte nog berömmas. Det gäller även kapellmästare Jonas Grönings orkester, som till exempel gör fräck salsa av en gammal Animals-låt och tango av David Bowie.

Jämfört med SVT:s flaggskepp Mellon, är ”Let's dance” faktiskt mer public service. Både underhållande och folkbildande. Dessutom, ironiskt nog, med bättre musik än flera av musiktävlingarna.

Och snyggt med en fin Lill-Babs-hyllning i öppningsnumret.

Följ ämnen i artikeln