”Stranger things” och ”Euphoria” är vuxna fantasier om ungdom

Skilda världar. Max och Eleven i ”Stranger things” och Rue och Jules i ”Euphoria”.

När vuxna fantiserar om barndomen blir det gärna rått som i ”Euphoria” – eller nostalgiskt som i ”Stranger things”. Vanlig medelmåttig tonårstristess gör sig sällan särskilt bra på tv.

Det kan vara något man längtar tillbaka till – eller helst vill glömma. Skildringar av barndom laddas ofta med motstridiga känslor. Det allra finaste i tredje säsongen av ”Stranger things” (Netflix) är att den fångar hur smärtsam övergången från barn till tonåring kan vara, när vänskapsförhållanden förändras och ibland ödeläggs.

Typiskt för ”Stranger things” är annars hur skamlöst genrer blandas. I ett andetag går serien från komedi till skräck (och tillbaka igen) när rörande vardagsscener avbryts av parodiskt onda ryssar och geggiga monster. Det är skaparna, bröderna Duffers, dröm om hur de önskat att barndomen vore, en saga fullproppad av blinkningar till 80-talsnostalgi som ”Den oändliga historien”, ”Häftigt drag i plugget” och ”Tillbaka till framtiden”.

 

I andra änden av uppväxtskildringar befinner sig ”Euphoria” (HBO Nordic), påkostad och producerad av bland andra hiphopartisten Drake, full av knark, sex och övergrepp. Den sätter troligtvis något slags rekord i antal ”dick pics” och scenen i början av serien där McSteamy från ”Grey’s anatomy” (Eric Dane i rollen som familjefar med mörka hemligheter) stämt träff med 16-åriga transtjejen Jules Vaughn (Hunter Schafer) på ett sunkigt motellrum är olidligt obehaglig.

Tv-serien bygger på en israelisk förlaga med samma namn, men är inte särskilt lik det nedtonade originalet. Den amerikanske skaparen Sam Levinson (son till ”Rain man”-regissören Barry Levinson) har sagt att han byggt skildringen av huvudpersonen Rue Bennetts (Zendaya) narkotikamissbruk på egna erfarenheter.

Hennes berättelse, den visuellt kreativa gestaltningen av rus och inte minst Zendayas loja intensitet är ”Euphorias” styrka. Resten är mest en spektakulär och till slut tröttsam helvetesskildring av våld, pennalism och självhat, ibland intressant och nyanserad men desto oftare obegripligt schablonartad. Tonårstjejer som försöker leva ut sexuellt blir ständigt nedtryckta, eller så lär de sig som Kat Hernandez (Barbie Ferreira), seriens enda aningen överviktiga person, att ekonomiskt sko sig på mäns perversa intressen.

 

På många sätt är ”Euphorias” släktskap med andra råa ungdomsskildringar som ”Kids” av Larry Clark (1995) eller Harmony Korines ”Spring breakers” (2012) tydligt. Även där presenteras en osminkad ”verklighet” av snygga, urspårade tonåringar.

”Verkligheten” bör naturligtvis tas med en nypa salt. Realismen bor möjligtvis i Will Byers (Noah Schnapp) sorg över barndomens slut. I Jim Hoppers (David Harbour) oförmåga att formulera sina känslor. Och i Rues känsla av alltings meningslöshet.

Men liksom ”Stranger things” är en nostalgisk dröm är ”Euphoria” mer komplex och mörk, men lika mycket en fantasi. Det är en självklarhet som bör upprepas innan någon kommer vevande med hur förtappad dagens ungdom är.

 

Alexander McQueen.

Veckans...

… dokumentär. Alexander McQueen” (SVT Play) berättar historien om en osannolik modeikon, ­arbetarklasskillen Lee som gjorde raketkarriär med sina provokativa kläder och kontroversiella modevisningar. Men bakom den kvicka, själv­säkra och ibland hänsynslösa ytan fanns ett mörker, minnen av övergrepp under barndomen som ledde till depressioner och en alltför tidig död 2010. Dokumentären skildrar 90-talets cyniska men intressanta modevärld och McQueens hetsiga liv utan större försköningar.

 

… danska mys. TV4 sommar­satsar på danskt gemyt med ”Sjuksystrarna på Fredenslund” (hela säsongen på TV4 Play) och långköraren ”Badhotellet” som är inne på sin sjätte säsong (söndagar på TV4). Lättsmält nostalgi, lite romantik och ­lagom mycket drama när man inte orkar så mycket mer.

 

J.K. Simmons och Miles Teller.

… film. ”Whiplash” (TV3 23.40 på fredag) blev lite av ett genombrott för såväl manusförfattaren och regissören Damien Chazelle som skådespelaren Miles Teller. Men det var veteranen JK Simmons som vann alla priser (bland annat en Oscar) som hårde jazzbandsledaren Fletcher på en musikhögskola i New York. Historien om trumeleven Andrew (Teller) är ett klaustrofobiskt varnande exempel på urspårad elitsatsning.

 

… sport. Fotbolls-VM må vara över, men det finns många andra anledningar att häcka kvar framför tv:n.  Friidrottstävlingen Diamond league har landat i Monaco (TV4) i kväll och varje dag pågår cykelfesten Tour de France på Eurosport. För tennisfansen sänder Kanal 5 och 9 live från Wimbledon.