Kvinnlig bromance lyfter årets bästa krimserie

Foto: Beth Dubber/Netflix
”Sistermance” mellan Merritt Wever som Karen Duvall och Toni Collette som Grace Rasmussen.

Bromance i all ära, men ”Unbelievable” (Netflix) aktualiserar behovet av ett motsvarande uttryck för kvinnlig vänskap.

Man må ogilla anglicismer, men det finns ingen riktigt bra svensk motsvarighet till ordet bromance. Broderskap eller manlig vänskap fångar inte vidden av den nära nog romantiska, platoniska kärlek som kan uppstå mellan två snubbar.

Närhet mellan kvinnor har i större utsträckning varit en del av normen, med bästisar och djupa väninneskap. På senare år har uttrycket ”womance” lanserats som motsvarighet till bromance, men där tappar man den del som handlar om systerskap.

 


För mellan poliserna Karen Duvall (Merritt Wever) och Grace Rasmussen (Toni Collette) i miniserien ”Unbelievable” (Netflix) är det snarare en slags ”sistermance” som uppstår. Förtrolighet, beundran, respekt och jo, en slags förälskelse men utan den stereotypa väninnerelationens känslobetygelser, som Rasmussen generat avfärdar.

Det är lätt att charmas av polisduon Duvall och Rasmussen, som förhoppningsvis även i eftertankens kranka blekhet kommer kunna klassas som en av tidernas bästa.

Svårimponerade, klipska och empatiska – med ett brinnande patos för rättvisan. Men samtidigt väldigt olika, där Duvall hittar kraft i sin kristna tro medan Rasmussen är den cyniska humanisten.

 


Även om ”Unbelievable” på pappret låter som en klassisk kriminalhistoria om jakten på en serievåldtäktsman, lyfts den av att utförandet är så perfekt i alla delar.

Foto: Beth Dubber/Netflix
Kaitlyn Dever som Marie Adler.

I ena tidsplanet får vi följa tonårsflickan Marie Adler som 2008 anmäler en överfallsvåldtäkt i hemmet, som hon efter påtryckningar tar tillbaka. Såväl tidigare fosterföräldrar som polisen misstänker tidigt att hennes otroliga historia är ett rop på uppmärksamhet.

Flickans utsatthet och hur hon gång på gång blir sviken av på ytan vänligt inställda vuxna är fullkomligt hjärtslitande.

 


I det andra tidsplanet, några år senare, har fler kvinnor drabbats och poliserna Duvall och Rasmussen börjar så småningom förstå att de har att göra med en slug serievåldtäktsman. En angripare väl insatt i hur polisen arbetar och hur man sopar igen spåren efter sig. Det hängivna och noggranna polisarbetet är spännande att följa, trots (eller kanske tack vare) dess tröga realism.

Porträtten av kvinnorna som överfallits är ytterligare en fin liten pusselbit som gör serien så lyckad. Våldtäktsmannens offer är komplexa, reagerar ibland helt olika men är alla makalöst tålmodiga i sin kamp för upprättelse.

 


Den enda man egentligen aldrig får någon förståelse för i ”Unbelievable” är våldtäktsmannen. De små glimtarna av vittnesmål om hans långa samtal med sina offer, i pauserna mellan övergreppen, och hans känsla av övermänsklighet eftersom han så länge kommit undan, gör honom visserligen osympatisk men ändå mänsklig. I bakgrunden finns en militär historia och ett djupt kvinnohat, men ”Unbelievable” är inte en tv-serie ute efter att psykologisera förövaren. Det här är en historia om offren.

Om du bara orkar se tre tv-serier i år – välj ”Succession”, ”Chernobyl” (båda HBO Nordic) och nu ”Unbelievable” (Netflix). Så bra är den.

 

Foto: SVT
Här ses Lennart Hyland i Hylands hörna, 1970.

Veckans...

…dokumentär. Tänk att vara Sveriges största tv- och radiostjärna genom tiderna, men ändå aldrig riktigt nöjd. I ”Hyland” (SVT Play) berättar kollegor och familj, bland andra sonen Per Otto Hyland, om Lennarts succékarriär, kontrollbehov, alkoholism men också om lojaliteten mot hustrun Tuss som var psykiskt sjuk.

 

Foto: SVT
Anders Hansen.

…populärvetenskap. Efter succén med sommarpratet i P1 har SVT lägligt nog haffat läkaren Anders Hansen till programserien ”Din hjärna”. Det handlar om stress, fysisk aktivitet, digitalisering – och hur det moderna samhället påverkar våra hjärnor.

 

…ondska. Efter att ha sett ”Jakten på Jihadi John” (SVT Play), om brittiske Muhammed Emwazi som blev ökänd IS-mördare, har man nästan fler frågor än svar. Hur kan hyfsat ordinära, medelmåttiga ungdomar slukas upp av en ideologi och bli sadistiska våldsmän och mördare? Man lockas att tro att vissa föds med svagare empatisk förmåga och bara letar efter ursäkter att agera på sina impulser. Lite samma, obehagliga känsla får man efter att ha sett hur ungdomar började följa Charles Manson i ”Sektens hemliga filmer” (SVT Play).

 

Foto: Netflix
Familjen möter George Bush.

…sekt. En annan skrämmande historia är ”The Family: Makt, politik och fundamentalism” (Netflix), en dokumentärserie om den kristna sekt som utövar stort inflytande på politiker i Washington DC, USA, bland annat med den traditionella bönefrukost som presidenter i flera decennier deltagit i. Staten ska stå fri från enskilda religioner, vilket i praktiken aldrig varit särskilt sant.

 

…kändismisär. Om man någonsin haft romantiska föreställningar om segling kommer man snabbt på andra tankar av ”Över Atlanten” (Kanal 5), där kändisar som Thomas Wassberg, Viktor Frisk och Agneta Sjödin hänger över relingen på väg mot Saint Martin i den Karibiska övärlden. Trots, eller tack vare, tristessen och misären finns det något osminkat och friskt över skildringen.

 

avSandra Wejbro

ARTIKELN HANDLAR OM

Tv-serier

Netflix

SVT Play

HBO Nordic