PRESENTERAS AV

”Idols” fotbollskväll – ett allvarligt fall av maskning

Fotbollstema i all ära.

Men 15 effektiva minuter och 75 minuter dötid, där ”Idol”-deltagare jönsar runt i blindo på galor och konstgräs mellan reklampauserna, är ren maskning av TV4.

Fem framträdanden à några minuter – på en sändningstid på en och en halv timme.

Man hade, mer eller mindre, hunnit göra långkok mellan deltagarnas nummer den här fredagen. Gå ut och skotta gården. Rensa garderoben. Åka och handla. Ta simborgarmärket. Städa en bil, kanske två.
Ta sig till ett BB i Dalarna.

Ja, ni fattar. Det var lååångt mellan låtarna.

Vid det här stadiet i ”Idol”, när det bara är fem tävlande kvar, brukar deltagarna göra två nummer var, men i går, när det var fotbollstema i och med EM-kvalmatchen mellan Sverige och Rumänien, hade man valt ett annat upplägg.

Högt och lågt

Det började med att GES-trion Anders Glenmark, Orup och Niklas Strömstedt (såg jag inte precis dem i ”Så mycket bättre”? kanske vissa tänker nu, och ja, det stämmer, men de har en krogshow att marknadsföra så fråga inte så mycket utan köp det bara) rev av sin gamla fotbollsdänga från 1994, och därmed höjde ”Idol”-scenens medelålder med cirka 150 år.

Sedan följde högt och lågt, kan man väl säga. Fotbollstemat var absolut inte den sämsta idén i mannaminne, vissa saker var småkul och som införpepp fyllde sändningen en ny funktion som inte alls var fel – men vi som gärna kallar en spade för en spade såg också en hel del utfyllnad.

(Programpunkten Astrid pratar om ett teleskop, till exempel.)

Högt och lågt gällde för övrigt även för deltagarnas insatser. De hade fått välja bland låtar som landslandsspelare hade valt ut – och vissa gjorde betydligt sämre val än andra.

Dao var riktigt vass

Känslan var att Gottfrid Krantz eller Astrid Risberg skulle åka ut.

Det blev den senare (och att den förra inte ens hängde löst, kan vara ett tecken på att han är så pass folklig att han faktiskt kan gå hela vägen).

Dao Di Ponziano däremot, var riktigt vass. Och Tusse Chiza så färgstark och självklar på scenen att man drabbades av den paradoxala men samtidigt fullt rimliga känslan av att det bästa egentligen vore om favoriten snart blir utröstad.

Han förtjänar ett bättre musikaliskt öde än en ”Idol”-vinst med tillhörande dussinballad.

Att han hängde löst i går behöver alltså inte ses som ett illavarslande tecken, utan kan också tolkas som en bra början, beroende på hur man ser det.


Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv