Netflix ”When they see us” är en poetisk käftsmäll

Ava DuVernays känsliga handlag är en förutsättning för att man ska orka se rättsrötan

Fantastiska skådespelarprestationer. Jharrel Jerome, till vänster, briljerar i ” When they see us”.

Fem pojkar fastnade i ett rättssystem byggt att krossa dem. I flera veckor har ”When they see us”, en påkostad dramatisering av fallet, varit Netflix mest sedda tv-serie i USA.

Historien berättades redan 2012 i dokumentären ”The Central Park five”. För 30 år sedan, i april 1989, våldtogs och misshandlades en ung joggare brutalt i New Yorks Central Park. Fem tonårskillar dömdes för dådet, med hjälp av tveksamma förhörsmetoder men helt utan fysiska bevis, och en viss fastighetsmagnat som numera är president köpte helsidesannonser för att kräva återinförande av dödsstraffet i New York. 

Först 2002 upphävdes domarna, sedan den verkliga våldtäktsmannen erkänt och bundits till brottet genom DNA.

 


Att vi vet hur det slutar gör inte Ava DuVernays ”When they see us” mindre sevärd. För trots att den fruktansvärda rättsskandalen binder samman den fyra avsnitt långa miniserien, klappar DuVernays hårdast för skildringen av människorna i skuggan av brottet, pojkarna och deras plågade familjer.

Hon trummar in, genom närbilder vardagssituationer, generade tonårsromanser och busstreck, att de fem pojkarna verkligen bara var barn. Och att de fick sina liv krossade, eller åtminstone för alltid förändrade, när de var som mest känsliga och formbara.

DuVernays poetiska handlag, ofta på gränsen till sentimentalt, känns här enbart vackert och nödvändigt. För att man inte bara ska orka, utan längta efter att se vidare.

Hennes Madeleinekakor blåser liv i det förflutna, som när oljudet i en fängelsecell övergår till knackandet på en ruta kvällen pojkarna begav sig till parken för att hänga.

Om man ibland tycker att hennes berättartekniska knep är för uppenbara, tillbakablickarna för många, räddas serien av flera fantastiska skådespelarprestationer.

 

Inte minst lutar sig ”When they see us” tungt mot Jharrel Jerome som spelar Korey Wise, från 16-åring till vuxen man. Wise som bara skulle följa med sin kompis till polisstationen, och sedan aldrig kom hem igen.

Efter förhören, processen och de andra fyras upp­levelser i ungdomsfängelse kommer sista avsnittet, som nästan bara handlar om Wise, som en käftsmäll. Fortfarande bara ett barn hamnar han på stentuffa Rikers-fängelset, där våldet och pennalismen tvingar honom att leva månader och år i isoleringscell.

Jharrel Jerome, mest känd från Oscar-vinnaren ”Moonlight”, skildrar hans naivitet, smärta och ensamhet med total insats. Han är fullkomligt trollbindande.

 


Efter seriens stora genomslag har åklagaren Linda Fairstein, som spelas av Felicity Huffman, tvingats lämna flera jobbuppdrag. Hennes övertygelse är fortfarande att pojkarna är skyldiga.

I den amerikanska tragedi som är ”When they see us” känns hennes totala förnekelse samt det rättssystem, som DuVernay i en Oprah Winfrey-special på Netflix påpekar är byggt att fungera så här dåligt, som det allra mest hopplösa.

I samma special intervjuas de vuxna, numera medelålders männen i ”The Central Park five” inför publik. Korey Wise, som bär tydliga spår av åren på institution, har svårt att formulera sig men säger till slut: ”Som livet efter döden. Så känns det nu”.

 

Veckans...

… amerikanska (o)rättvisa. Några år före ”When they see us” regisserade Ava DuVernay dokumentären ”Det 13:e tillägget” (Netflix), en skoningslös granskning av rätts­systemet och den vinstdrivande fängelsebranschen i USA. Ett system som främst slår hårt mot fattiga, afro­amerikaner och andra minoriteter.

 

… podd-tv. Influencern Alice Stenlöf och tv-kändisen Bianca Ingrosso har en enormt populär podcast ihop. ”Alice & Bianca – Har du sagt A får du säga B” intog nyligen Globen och deras ”showcast”, som de kallar den, innehåller bekännelser, skvaller och musik av bland andra Molly Sandén, Felix Sandman och Benjamin Ingrosso. Det går att se den rätt bisarra men roliga showen på streamingtjänsten D Play, inklusive en stor finalallsång till Lionel Richies ”All night long”.

 

… dokumentär. ”Kurt Cobain: Montage of Heck” (SVT Play) sticker ut bland Cobain-dokumentärer eftersom regissören Brett Morgen fått tillgång till artistens personliga arkiv. Bilden som målas upp är komplex men rätt jordnära, för även om Cobain är plågad är han knappast den ouppnåeliga, tragiska ikon som han framställts som efter sin för tidiga död 1994. Här stiger han fram som familjeman, och en mycket saknad make och pappa.

… ”Skam” – i verkligheten. På tisdag börjar Barnkanalens ”Snart 13” (SVT Play), en dokumentärserie i tio minuter korta avsnitt om ett 12-årigt tjejgäng i Ludvika. Man får följa dem när de färgar håret, har kärleksproblem och berättar om saknaden efter en pappa som gått bort. Omväxlande närgånget och tramsigt, ungefär som livet självt.