- Jag såg att pojken inte kunde simma

Jan-Olov Andersson

Kjell Bergqvist om nya SVT-thrillern, sin simskola i Thailand - och dramat vid poolen: Jag hoppade i påklädd

Under mer än ett halvår gick Kjell Bergqvist, 63, omkring och såg ut som en hemlös uteliggare.

Allt för huvudrollen i SVT:s nya thrillerserie ”Springfloden”, som har premiär i morgon.

– Folk tittade på mig och tänkte väl ”vad är det där för trädgårdstomte som går omkring här?”, säger Kjell och skrattar.

Vi pratar via FaceTime på telefonen.

Eftermiddag i Stockholm. Tidig kväll i Thailand.

– Det är kalas, jag sitter på min terrass vid havet och njuter av livet med en kall pilsner. Vi har just ätit en god thaimiddag med Eva Röse och hennes familj. Min familj har varit här i fyra månader, men nu är det snart dags att dra hemåt.

Raka motsatsen till det liv hans rollfigur i tv-serien lever, alltså.

”Springfloden” är den första av hittills tre böcker av Rolf och Cecilia Börjlind, annars mer kända som manusförfattare till massor av tv-thrillers.

Det börjar med att en gravid kvinna blir levande begravd på en strand på Koster. Mordet förblir olöst. Många år senare börjar en ambitiös elev (Julia Ragnarsson) vid Polishögskolan rota i fallet. Hon söker upp polisen Tom Stilton (Kjell Bergqvist), som för­gäves försökte hitta mördaren. Stilton är numera hemlös ute­liggare. Ett tufft liv, i dubbel bemärkelse, för i Stockholm härjar ett ungdomsgäng som roar sig med att misshandla uteliggare, filma övergreppen och lägga ut filmerna på nätet.

Vad tycker du att tv-serien säger om dagens Sverige?

– Det är ju en thriller och kriminalare, så det ska ju vara lite hårt och kallt och rått. Men när vi var unga, då kunde man faktiskt sova på en parkbänk eller, som jag gjorde ibland, på Katarina kyrkogård. Det vågar man fan inte göra i dag. Det är ett råare Stockholm. En råare värld. Tyvärr känns det väl inte som att det kommer att lugna ner sig.

”Skabbigare än vanligt”

Vad lockade dig att spela rollen?

– Jag har ju jobbat med ”Roffe” och ”Cilla” mycket, vi har blivit goda vänner, så jag hade nästan läst boken innan den skrevs.

– Det är en otroligt spännande historia. Och det är en typ av figur som jag inte har gjort förut. Den hemlöse mannen som har gått in i väggen. Nu får han kanske något att haka upp sitt liv på, när hans bästa kompis blir ihjälslagen.

Du brukar ju säga att i varje roll är du bara en variant av ”Kjelle” Bergqvist. Är det verkligen så den här gången?

– Nej, det är lite skabbigare än vanligt (skratt).

– Jag fick ju odla skägg, mustasch och hår under ganska lång tid för att få till det där. Sedan filmade vi i ett halvår. Faktiskt var det lite skönt. Lite färre männi­skor som kom fram och skulle säga ”tjena Kjelle”, de tittade lite mer som ”vad är det där för jävla trädgårdstomte som går omkring här”?

Skaffat stor glassbox

Det var i pauserna i inspelningen av tv-serien som Kjell Bergqvist aktivt engagerade sig i flyktingarnas situation i Sverige. Debatterade i tv och, inte minst, jobbade aktivt på de platser där flyktingarna fanns.

– Någon volontär berättade väl ibland att jag var berömd film­skådespelare, men jag tror inte alla de här människorna som kom och kommer fortfarande brydde sig om det eller hur jag såg ut. De var ganska slutkörda, efter resor över Medelhavet och efter att ha gått till fots över hela Europa.

Är du fortfarande engagerad i detta?

– Ja, jag har haft kontakt med folk i både Göteborg och Stockholm. Sitter med som suppleant i styrelsen i Refugees Welcome Stockholm. Jag kommer att engagera mig mer när jag kommer hem.

Hur går det med er simskola i Thailand?

– Ja, det är så jävla kul. I dag var det väl 25-30 ungar här i poolen mellan fyra och sex på efter­middagen, efter att thaiarna har slutat skolan. Vi kör tre dagar i veckan och på lördagar är det lek och skoj. Sedan har jag skaffat en stor GB glassbox, så det är gratis glass varje dag. Så vi är ganska poppis min fru och jag - Glassgubben…

”Vi hämtade 22 ungar”

Det sägs att du nyligen räddade livet på en grabb under rätt så dramatiska omständigheter..?

– Nja, det stämmer inte riktigt. Det finns ett folkslag som bor i ett slags ingenmansland mellan den burmesiska och thailändska gränsen. Utslängda ur Burma, men inte välkomna i Thailand. Väldigt fattiga människor. Vi hämtade 22 ungar där­ifrån, stoppade in dem i min och min kompis bil och så fick de bada här en dag och äta hur mycket pann­kakor de ville.

– De hade aldrig sett en pool i hela sitt liv och en kille var så otroligt uppspelt att han rusade 50 meter från bilen och kastade sig i poolen. Jävla, vilken friskus, tänkte jag. Sedan såg jag att han inte kunde simma, så jag fick hoppa i med kläderna på. Men speciellt dramatiskt var det inte, det var ingen fara på taket.

Några film­planer när du kommer hem?

– Det är lite bollar i luften. Jag tar det lite lugnt ett tag. Det är mycket möjligt att nästa grej blir bok två i den här serien.