Ernst – en ny man
Uppdaterad 2018-07-17 | Publicerad 2008-07-15
Tv-profilen: Jag kanske behövs för de killar som inte gör typiskt ”killiga” saker
GREBBESTAD. Killgängen vill krama honom på stan.
Mammorna skickar beundrarbrev.
Och när vi sitter på bryggan med Ernst stannar varenda båt.
– Det är förvånande att jag har en så otrolig kraft. De kallar mig den nye mannen, säger han.
Vi tillbringar en eftermiddag med frälsaren från Degerfors.
Han står och vinkar till oss uppe på bryggan. Näst intill overkligt solbränd. Den blå skjortan, som han valt själv, blottar bröstet. Jeansen är uppkavlade. Och på fötterna har han, förstås, ingenting.
Ernst Kirchsteiger, 50, är mitt uppe i inspelningen av ”Sommar med Ernst”. Platsen är Grebbestad, ett idylliskt fiskeläge vid norska gränsen.
Har Ernst-bilder hemma
I programmet tar han med svenska folket på en sommarturné. Han lagar mat, bygger om – och möter sina fans. För de är många.
Ernst har sin egen teori om varför.
– Jag är ju en två meter lång man som springer omkring barfota och pratar mjukvara. Det har en kraft.
Denna kraft fick runt 7 000 svenskar att vilja vara med i Ernsts program.
I breven till redaktionen visade många upp att de till och med har bilder på Ernst i sina hem.
– Jag blir nersmetad av mejl, säger han. Jag tror att folk upplever mig som en positiv jäkel. Någon skrev att jag var en otroligt sympatisk person. Och om det betyder att jag får andra att må bra så är det en komplimang.
”En myt”
Han uppmanar oss att gå barfota på stranden bort till en liten utedusch som han precis har byggt.
– Det är klart att det finns en myt kring mig. Som hela den här barfotaprylen. Men
när mina kompisar ser mig i tv säger de att jag är mig precis lik.
Ernst kan inte röra sig ute på stan utan att bli stoppad.
– Det är väldigt lätt att närma sig mig för det finns alltid något som folk kan prata om. Mat, grusgångar, västkusten.
Mammor skriver flitigt
Men när det blir för mycket drar han sig tillbaka till familjen och de mörka skogarna i Bergslagen.
Fansen kallar honom för ”den nye mannen”. Som syr och lagar mat samtidigt som han snickrar ihop verandor.
– Jag får fantastiska brev från mammor. En skrev: ”Min son gömmer inte längre fiolen under dunjackan”. Jag kanske behövs för att det finns många killar som inte gör det typiskt killiga i livet.
Alla verkar vilja ha en del av Ernst.
– När jag var ute i Umeå kom det fram fyra killar. En av dem sa ”Jag skulle behöva en kram av dig. Jag vet inte varför, men det känns så jävla rätt”.
”Är du man nog?”
När vi skiljs åt får vi varsin omfamning.
Sedan vänder han sig till fotografen Peter Wixtröm.
– Ska du också ha en kram? Är du man nog?