Dumpad utan pengar: Det var ren tortyr
Publicerad 2012-09-05
”Robinson”-Leif om sin mardrömsresa efter att ha sparkats ur tävlingen: Jag grät hela vägen hem
Först diskad ur ”Robinson”. Sedan dumpad på en flygplats utan pengar eller mat. Leifs ”Robinson”-avslutning blev en mardröm.
– Det är ju psykisk tortyr, även för en så stark människa som jag, säger han.
”Robinson”-legendaren Leif Svenssons sista äventyr fick en dyster avslutning. Fyrtio minuter efter det att beskedet om att han diskats ur tävlingen kom, satt han på ett plan mot Manilla. På den tiden skulle han hinna äta, duscha och ringa hem. Men det var bara början på mardrömsresan.
Efter en natt i Manilla dumpas Leif på flygplatsen, utan varken pengar eller telefon. Till slut får han en telefon av produktion – som inte laddats med pengar.
– Man har ett mänskligt värde som är noll som dokusåpakändis, säger Leif.
”Måste betala skatt”
När Leif ska gå på planet stoppas han. Han måste betala skatt för att lämna landet. Och hans väska är packad till övervikt.
– Jag hade inga pengar och kunde inte ringa någon. Det är bedrövligt hur de behandlat mig, säger Leif.
En man i kön tar på sig att betala för Leif. När anspänningen väl släppt och han sitter på planet brister det för Leif.
– Jag grät och grät och grät. Fy fan vad jag grät. En flygvärdinna frågade hur jag mådde, och tog mig avsides. Sen höll hon min hand hela resan hem, säger Leif.
”Ord står mot ord”
TV4 ställer sig frågande till uppgifterna, som de menar Leif fabricerat. Men de kan heller inte säga hur det gått till. Uppgifterna är nya för kanalen.
– Ord står ju mot ord, men jag vet inte exakt. Det känns tveksamt att vi skulle skicka hem någon utan pengar eller kreditkort, säger Martin Nygren, exekutiv producent, som var på plats.
Att Leif färdades ensam hör till ovanligheterna. I vanliga fall flyger deltagarna hem två och två eller tillsammans med någon ur produktionen.
– Leif ändrade sig i sista stund och ville inte åka själv, men då var biljetten redan klar. Det var svårt att få biljetter, och Leif ville ju hem så vi kunde inte göra något, säger Martin Nygren.