Luktar ideologi om nedläggning av P3-program
Nästan alla P3:s program läggs ner, meddelade Sveriges radio i går. Man ska även byta målgrupp och satsa på poddar i stället, för att få fler att lyssna.
Men det kan också innebära att humorn, flummet – och en frizon i svensk media försvinner.
Från högerpopulister hördes glädjerop efter beslutet att lägga ner alla P3:s program.
Många verkar tycka att kanalen är ”vänsterliberal smörja” som SD-ledaren Jimmie Åkesson uttryckte det när han var surmulen gäst i Morgonpasset förra året. Åkesson sa senare att han betraktade P3 som politiska motståndare, en ”skitkanal” han skulle vilja lägga ner vid första bästa tillfälle.
Riktigt så radikalt är förstås inte Sveriges Radios beslut att slopa alla redaktioner och istället satsa på nåt ännu odefinierat ”flytande” i etern.
Men visst kan man tolka förändringen som ideologisk.
Att unga inte längre rattar in P3 (ni ser, jag är gammal) uppges vara en av orsakerna. Fast egentligen är det ju inte ungdomen som är grejen med programmen. Utan antirasismen, hbtq-vänligheten, vurmen för minoriteter och smal popkultur, feminismen, sexliberalismen, ja allt det som kallas ”pk” av P3-hatarna. Så har det ju varit sen Kjell Alinge spelade ”stjärnornas musik” på 80-talet. När jag själv jobbade på P3 för ett antal år sedan sågs en sändning som misslyckad om enbart vita heterosexuella män på maktpositioner hördes.
Av någon anledning verkar det vara just denna samhällsgrupp som är lyckligast över att ”Relationsradion” och ”Farah i P3” ska avvecklas.
För nu blåser nya vindar. Det är ingen slump att omvandlingen av P3 sammanfaller med den omdebatterade identitetspolitikens död. Mångfaldsarbete kallas numera ”invandringsaktivism”, public service jagar klick och ungarna vill hellre ha kändispoddar.
Det betyder att även P3 kommer satsa på poddformat, meddelade man igår. Och därmed tvingas konkurrera på en marknad med sponsrade influencers som Hannaliciuos eller Schulman, med kommersiella mordpodden, seriemördarpodden och makabra mord-podden istället.
Det är svårt att tänka sig att SR kommer att kontra med smala P3-poddar om transfrågor och osignade demoband.
För P3:s redaktioner måste det låta som ett skämt att programdirektören säger att ”alla kontrakt som finns gäller” när man vet att Sveriges radio har satt i system att skriva löjliga korttidskontrakt med sina anställda. Många har alltså ingen aning om de har ett jobb efter nyår.
Vad kommer istället? Skrikande youtubers eller skval för mellanchefer? Med P3 dör i alla fall en liten frizon i medielandskapet.
Fotnot: Texten har uppdaterats, efter att P3:s ledning kommit med besked om att två program som tidigare nämndes ska få vara kvar.