Systern: ”Han har berövat oss Ellinor – jag är förbannad”
Uppdaterad 2024-03-25 | Publicerad 2024-03-01
Ellinor var levnadsglad. Hon älskade sina syskonbarn och att resa.
En dag svarade hon inte längre i telefonen – nu är hon en av 355 kvinnor som dödats av en man hon en gång älskade.
I dag dömdes Ellinors sambo till 18 års fängelse för mordet.
Den 13 september 2023 ringer det i Johannas telefon hemma i Enköping.
Det är hennes storasysters chef som är orolig. 51-åriga Ellinor har inte kommit till jobbet och hon svarar inte i telefonen.
– Att hon inte hör av sig om hon inte kan komma till jobbet, det händer bara inte, säger Johanna.
Johanna börjar ringa sin storasyster men får inget svar. En klump av oro börjar växa i hennes mage, det här är inte alls likt hennes syster.
Men så ringer systerns sambo plötsligt Johanna. Han säger att han och Ellinor fått magsjuka och att Ellinor nu ligger och sover.
– Jag tänkte att; ah, då hör hon nog av sig.
Men kvällen går och alla meddelanden som Johanna skickar via Messenger förblir olästa.
Ellinor valde bort att skaffa egna barn. I stället ägnade hon mycket tid åt sina syskonbarn och åt att resa.
Allra helst reste hon till Turkiet och Thailand.
Till vardags jobbade hon som registrator i Solna stad.
– Hon var en superhärlig människa, så positiv, levnadsglad, kärleksfull och färgstark, säger Johanna.
Den 42-årige sambon träffade hon sommaren 2021 genom gemensamma bekanta. Sambon beskriver i förhör relationen som kärleksfull och fin, nästan helt utan bråk.
Även de runt omkring Ellinor uppfattade till en början relationen som positiv, kärlek ”deluxe” som en vän beskriver det i förhör.
– Hon sa att hon aldrig varit så lycklig och kär. Det lät bra tyckte vi, säger Johanna.
För Ellinors familj framstod förhållandet som normalt.
– Han var aldrig otrevlig och så. Men vi umgicks mindre när hon träffade honom. Tidigare kom hon ofta hem till oss och sov över en helg, våra barn var nästan som hennes barn, men det blev mindre av det när hon träffade honom.
Dagen efter ringer Ellinors chef igen till Johanna. Sambon har ringt in och sjukanmält Ellinor men han låter påverkad av något, kanske alkohol. Chefen tycker att något känns fel och hon är väldigt orolig för Ellinor.
Johanna ringer sin sambo och sin bror och de sätter sig i bilen och åker från Enköping mot Ellinors lägenhet på Lidingö i Stockholm.
Johanna känner sig stressad. Ellinor svarar fortfarande inte i telefonen, vad ska möta dem när de kommer fram?
När de svänger förbi en vän till Ellinor för att hämta en nyckel till lägenheten blir Johanna än mer orolig.
– Vännen berättar att under hennes sista möte med Ellinor så var det dålig stämning mellan Ellinor och sambon. Ellinor hade pratat i jag-form, något hon aldrig hade gjort innan.
Johanna ringer nu polisen och berättar om sin oro över att gå in i lägenheten. Tänk om sambon är där? Tänk om något hänt systern?
Hon får rådet att vänta utanför, en patrull är på väg och hon bör inte gå in själv.
En patrull kommer till platsen, men ingen öppnar i Ellinors lägenhet när Johanna knackar på så polisen bestämmer sig för att gå in.
Johanna och hennes sambo och bror går ner och väntar vid porten.
Och väntar.
Två patrullbilar till kommer.
Johanna frågar flera gånger när poliserna går förbi: ”Lever hon? Jag vill bara veta om min syster lever?”
Till slut får hon veta att en avliden kvinna hittats i systerns lägenhet. Hon är ännu inte identifierad men sannolikheten att det skulle vara någon annan än Ellinor är i det närmaste noll.
Bilresan hem minns Johanna knappt. De stannar för att äta men ingen får i sig något.
Hela helgen går utan att någon från polisen ringer. Till slut, på måndagen, ringer Johanna 114 14 för att få svar.
– Innan jag fick veta att det var bekräftat att det var Ellinor där i lägenheten så fanns ett litet, visserligen pyttelitet, hopp om att hon inte var död. Det känns så dåligt att vi inte blev uppringda av någon, att man inte får något kontaktnummer att ringa i en sådan här situation. Det var ingen som frågade där på plats, hur vi mådde, om vi klarade att ta oss själva tillbaka till Enköping.
När polisen kommer in vardagsrummet i lägenheten på Lidingö den 14 september ligger sambon i soffan och stirrar upp i taket.
Han upplevs apatisk och påverkad men säger till slut att Ellinor är i sovrummet.
Det visar sig att Ellinor legat död i nästan två dagar, samtidigt som sambon låtsats inför hennes chef och syster att hon är sjuk. Under tiden har han bedövat sig med sprit.
I förhör nekar sambon till brott och säger sig helt sakna minnesbilder av vad som hände. Han minns inget bråk, han minns inte att han skulle ha strypt Ellinor som obduktionen senare visar. Han säger bara att han vid ett tillfälle gick in i sovrummet och fann Ellinor livlös.
– Det är därifrån som det blir mörkt och jag agerar irrationellt. Jag skulle ringt polis och ambulans på en gång naturligtvis, säger han i förhör.
Först efter att Ellinor dog har hennes familj fått veta att det kanske inte var så bra i förhållandet ändå.
Att Ellinor vid något tillfälle setts med en blåtira. Att sambon hade skulder och var svartsjuk och aldrig verkade vilja lämna Ellinors sida. På sängbordet hittades Ellinors förlovningsring, en ring hon nästan aldrig tog av sig.
I förhör berättar en vän om ett möte med Ellinor två veckor innan hon dödades.
Ellinor sa: ”Det är så mycket som hänt, så jag överväger att göra slut.”
– Jag tror att hon den där dagen sa just att hon ville att det skulle vara slut och att det spårade totalt för honom, säger Johanna.
Johanna säger att hon efter mordet brottats med skuldkänslor.
Borde hon ha anat? Hade hon kunnat göra något?
– Samtidigt så var Ellinor en person som inte ville visa det dåliga, som inte ville oroa någon. Så jag försöker tänka på det, att vi kanske helt enkelt inte hade kunnat ana.
Ellinor begravdes den 27 oktober i samma kyrka som hon konfirmerades i 37 år tidigare.
Kyrkbänkarna var fullsatta av alla de många vänner hon skaffat sig under sitt liv. Det blev en ljus och fin begravning med mycket musik berättar Johanna.
Johanna och hennes föräldrar dekorerade kistan med tema hösten. Svamp från skogen, äpplen från Johannas trädgård, granris, höstlöv och en uppstoppad ekorre. Ellinor älskade att gå i skogen och plocka svamp.
Det var bara två år mellan Ellinor och Johanna och de hade en nära relation genom hela livet.
Johanna kommer att sakna så mycket med sin syster. Allt dom gjorde tillsammans, som att lösa Melodikrysset på lördagarna via videolänk, weekendresor, plocka svamp, gå på konserter eller att bara vara tillsammans. Den nära moster som Ellinor var till Johannas barn.
– Det går inte att beskriva chocken av att förlora sin syster på det här viset. Han har berövat oss Ellinor, mina föräldrar sin dotter, mina barn sin älskade moster, min brors barn deras faster. Jag är både förbannad och besviken. Vi kommer aldrig få tillbaka vår älskade Ellinor.
– Om du är arg, slå sönder saker då. Slå inte ihjäl en annan människa, hur kan någon tro sig ha rätten att göra det? För oss var Ellinor någon och vi vill inte att hon bara ska bli en siffra i statistiken över kvinnor som blev berövade livet, av någon de levde med. Vi vill att Ellinor ska minnas, som den fina människa hon var.
Sambon dömdes under fredagen till 18 års fängelse för mordet på Ellinor.
