Malmros blandar humor och svärta

Cecilia Gustavsson

Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna

Tumörer, missade miljonchanser och dialekter.

Allt behandlades med samma sköna svarta humor.

Det är obegripligt att inte Ulf Malmros sommarpratat tidigare. Som tv- och filmregissör (”Bröllopsfotografen”, ”Mäklarna” med mera) är han uppenbarligen född berättare.

Här fanns det mesta. Barndomsminnen, karriär, anekdoter och även sorg. Och framför allt humor. Men det var kanske inte så konstigt, med tanke på hans roliga filmer, som också de blandar det komiska med svärta.

Stieg Larsson dök upp, liksom i det föregående programmet med Eva Gabrielsson. Malmros berättade nämligen hur Robert Aschberg gett honom det än så länge outgivna första bokmanuset: Kunde det tänkas gå att göra film av?

Men något kom emellan och manuset fick ligga oläst och damma på en hylla...

Några gånger skrattade jag högt. Ulf Malmros var expert på att härma dialekter, och drev friskt framför allt med sin ursprungliga värmländska. Han har också ett sinne för detaljer som förgyllde berättandet.

Längre fram kom han till något betydligt allvarligare. Läkarna upptäckte en tumör i hans rygg, och han genomgick en flera timmar lång operation. Ulf Malmros hann känna skräcken för att missa sina söners uppväxt innan det stod klart att tumören var ofarlig.

Här kom han snyggt in på vad vi förväntar oss av film, hur människor ”ska” bete sig. I verkligheten blev det nämligen inte alls så. Hans mamma reagerade med lugn när hon fick höra om tumören, och han själv gick till jobbet och låtsades som ingenting. Det hade förstått varit alldeles för overkligt för en biopublik.