Den dödade pojkens mamma: ”Det äter upp mig inifrån”
Uppdaterad 2015-02-23 | Publicerad 2015-02-20
Åse Anderssons 17-årige son dog i skottlossningen i Norrahammar.
Hon kräver SOS Alarm på en förklaring efter att ha hört larmsamtalet med hans 16-åriga vän:
– Det här är det värsta jag har hört. Det äter upp mig inifrån.
17-åringen besköts först och träffades i bröstet. Därefter sköt även de jämnåriga förövarna mot 16-åringen.
Minst ett skott träffade hans huvud och gick in genom hans högra öra.
16-åringen kröp sedan till en närliggande busshållplats i Norrahammar utanför Jönköping för att hitta rätt adress.
Sedan ringde han SOS Alarm och i ljudupptagningen hörs det hur han tidigt berättar var han befinner sig och om sina skador.
När 17-åringens mamma, Åse Andersson, lyssnade på det och på hur larmoperatören ifrågasätter honom skriker hon bara rakt ut.
– Jag trodde jag skulle bli tokig. Vem är hon att sitta där och fråga ett barn om han är skjuten och kan ringa då?
”Kämpat sedan blev skjuten”
I förundersökningen framgår det att 16-åringen försöker ringa till SOS Alarm flera gånger innan han släpps fram. Det första samtalet ringer han 01.08 - tio minuter innan det första larmet når polisen den 28 oktober.
Det andra ringer han bara några sekunder senare men varar bara i två minuter. Han ska också ha försökt ringa 114 14 men hänvisas tillbaka till 112.
Först klockan 01.13 kommer 16-åringen fram till SOS Alarm och får prata med en operatör.
Åse Andersson fick reda på hela händelseförloppet och om hur hennes son kalblodigt avrättades på en parkering i onsdag då åtal väcktes mot 17-åringarna om mord och mordförsök.
– Vi fick reda på hur han (16-åringen reds anm) kämpat sedan han blir skjuten och led för att min son låg död. Och om hur han sedan har lagt sig och ringt, säger Åse Andersson.
”Vill ha en förklaring”
Enligt Åse Andersson stod sonen och hans vän varandra väldigt nära. Nyligen skrev 16-åringen på sin Facebook-sida ”Vi är som bröderna Lejonhjärta.”
Under larmsamtalet nämner 16-åringen sin oro för sin vän.
– Min kompis är här. Han får inte dö.
Åse Andersson kräver nu SOS Alarm på svar.
– Jag vill ha en förklaring från någon chef. Det äter upp mig inifrån. Jag har sådan ångest för jag kan känna deras ångest när de har blivit skjutna. Och sedan för John (fingerat namn, reds anm) när han drar sig runt i sin ångest och ändå klarar av det.
– Att de inte skäms. Ring upp mig. Min son, min största kärlek, dog och sedan får hans kompis ligga där på det där viset. Han kämpade för sitt liv. Jag undrar bara hur han klarar det. Han måste ha en styrka som inte är av denna värld.
Hon tänker gå vidare med detta.
– De kan göra sin interna utredning men det hjälper inte mig. Det hjälper ingen. Det är vi som finns kvar.
När polisen kom fram till brottsplatsen låg 16-åringen i en grässlänt med telefonen i ena handen och viftade på hjälp.