Efter explosionen: Återflytt först om ett år

Linköping skakades, såväl fysiskt som psykiskt, av den stora explosionen i somras.

Många människor blev även utan permanent boende, och de kommer att få vänta minst ett år innan de kan flytta tillbaka.

Själva brottet är fortfarande olöst.

Explosionen i centrala Linköping den 7 juni hördes och kändes över stora delar av staden. De närmast belägna fastigheterna lämnades med söndertrasade balkonger, inblåsta fönster och trasiga tegeltak. Av det cykelskjul som tekniker senare konstaterade var förvaringsplats för sprängladdningen återstod bara flisor. Ute på gatan gick nedblodade människor omkring, de hade befunnit sig inne i huset vid smällen och skadats av glassplitter.

Fyra månader senare blåser höstlöven fram över Ådalagatan. Byggarbetare arbetar fortsatt febrilt vid platsen för sprängladdningen, som briserade alldeles utanför huset. Ännu är en stor del av fönstren täckta med plywood, och fasaden som vetter ut mot huvudgatan är omsluten av blått byggnät.

"Mest chock"

Nedanför passerar en man med en liten hund. Han bor alldeles i närheten, och han gick ungefär samma promenad den där morgonen i somras. Just när han kom in genom dörren small det.

– En ruta som egentligen öppnas inåt trycktes ut, någon blomkruka ramlade ner och en väggklocka hamnade på golvet, men vi klarade oss ju, säger mannen som inte vill uppge sitt namn (”det blir så mycket snack då”).

Strax efter smällen gick han ut igen för att försöka ta reda på vad det var som hade hänt.

– På husväggen hängde det balkongräcken, det var glassplitter. Det var människor som låg på gräset där borta och skrek, det var väl mest chock, säger han.

20 personer ådrog sig lindriga skador, att ingen befann sig utomhus i närheten och skadades allvarligt var ren tur, sadepolisen efteråt.

Enligt en rapport från polisens nationella bombskydd tros mellan 15 och 20 kilo sprängmedel ha detonerat i explosionen – att jämföras med de bomber som tidigare hade sprängts i Malmö med i snitt ett halvt till ett kilo sprängmedel.

Billigare att renovera

Inledningsvis befarade fastighetsägaren Stångåstaden, det kommunala bostadsbolaget i Linköping, att den värst drabbade fastigheten skulle behöva rivas. Efter en teknisk undersökning står det klart att det inte kommer att ske. Huset ska renoveras.

– Uppskattad kostnad för renoveringen är 65 miljoner kronor, och det är betydligt billigare än att riva och bygga nytt. Det går också betydligt snabbare, säger Stångåstadens vd Fredrik Törnqvist.

De räknar med att återflyttning kan ske i oktober nästa år, fram till dess står de 37 lägenheterna i fastigheten tomma. 17 hyresgäster har redan valt att säga upp sina bostäder, de återstående 20 är evakuerade för lång tid eller till ett nytt permanent boende, berättar Fredrik Törnqvist.

Veckorna efter sprängningen på Ådalagatan kom det fler bomblarm i Linköping.

Något larm var falskt, men i augusti skedde ytterligare en explosion, denna gång vid polishuset. En moped som hade tagits i beslag av polisen visade sig vara apterad med sprängmedel, och bombskyddet gjorde en så kallad kontrollerad explosion. I explosionen förstördes ett av polisens förråd.

Dessförinnan hade området evakuerats, omkring 170 personer fick lämna sina bostäder och totalt påverkades runt 3 000 personer av avspärrningarna. Polisen utreder om det finns ett samband mellan de båda explosionerna.

De återkommande larmen har tidvis skapat en känsla av otrygghet hos Linköpingsborna, säger Fredrik Kliman, presschef på kommunen.

– Det fanns bland annat en oro kopplat till stadsfesten i augusti, helt naturligt var det vissa som ställde sig frågan hur säkert det var att gå ut på stan. Där behövde vi kommunicera för att skapa trygghet, och intyga att alla parter gör vad de kan för att se till att staden är trygg och säker.

Fortsatt ovisst

Ingen av de boende i det värst drabbade huset som TT har talat med vill ställa upp med namn. Polisen har i nuläget ingen frihetsberövad misstänkt för inblandning i sprängningen och fortfarande råder stor ovisshet över vad det var som hände.

– Det är en mardröm som inte går över, som man inte tror har hänt. Vad kan jag säga mer? Nej jag vill inte vara med. Man litar inte på någonting längre, förstår du? Man litar inte på någon, säger en kvinna som bodde i huset.

En annan kritiserar också Stångåstaden, som personen anser inte har erbjudit lägenheter som möter behoven. Fredrik Törnqvist säger att vissa personer har fått flytta två gånger då det första boendet inte var optimalt på olika sätt, men framhåller att ansvaret för att hitta evakueringsbostäder formellt inte ligger hos fastighetsägaren.

– Det ligger hos den enskilde och försäkringsbolaget, men vi tog ändå ställningstagandet att vi skulle hjälpa allihop, och det har vi gjort på olika sätt. Vi hade åtta personer som jobbade enbart med den frågan.