”Jag skaffade barn utan någon pappa”
Uppdaterad 2016-04-04 | Publicerad 2016-03-16
Josefin Olevik, 38, inseminerade sig i Danmark
Ingen man. Men längtan efter barn.
Josefin Olevik, 38, åkte till Danmark för att bli mamma på egen hand.
– Jag var i ett lyckorus på tåget, men då var det ett brott, berättar hon.
Nu är det lagligt för ensamstående kvinnor att inseminera sig även i Sverige.
Josefin Olevik har skrivit en bok om sin väg till att bli mamma till Abbe, tre och ett halvt år. "Den befriade familjen" handlar också om kärnfamiljsideal och längtan efter "den rätte".
– Jag funderade över olika alternativ, som att gå ut på krogen, träffa en kille och bli gravid. Men jag ville inte ägna mig åt sådant extremt lurendrejeri, säger hon.
Josefin är öppen och lättpratad, med tydliga resonemang – det märks att hon funderat mycket över att bli mamma.
Slut med kärleken
Hon var 34 år när hon fattade det slutgiltiga beslutet att låta inseminera sig. Det hade tagit slut med hennes stora kärlek och hon gick igenom en livskris: Var drömmen om en familj krossad för alltid?
– Jag kände stor sorg och frustration. Men senare började jag tänka att det kanske finns andra sätt att bilda familj.
När Josefin tillbringade en månad för sig själv på en skärgårdsö bestämde hon sig definitivt för att försöka bli ensamstående mamma.
– Min barnlängtan har gått lite i vågor. Nu hade jag tid att tänka ordentligt.
Hon köpte ett ägglossningstest – som visade positivt. Då satte hon sig på nattåget till Köpenhamn, till en klinik hon varit i kontakt med.
Josefin minns själva resan väl:
– Det var ett otroligt starkt lyckorus: Nu gör jag det! Jag tog tag i mitt liv igen och kände att jag kommer att klara det här. Jag kände mig helt trygg i det.
Ett nytt livsval
Samtidigt kunde hon äntligen glömma drömbilden av den lyckliga familjen, som hon hade längtat efter ända sedan tonåren.
– Jag släppte det där att jag inte hade någon att dela min morgon med. Jag hade tänkt att det var så livet skulle vara för att det ska bli bra, och känt en förlust i att inte få det. Nu hade jag gjort ett annat livsval, och målat upp en ny bild. Det var en väldig lättnad.
Vad säger du till dem som anser att ett barn har rätt till en pappa?
– Jag tycker att barn har rätt till stabila vuxna. En förälder ska vara trygg, närvarande, kärleksfull – det tror jag är viktigare än att ha just en pappa.
– Det är ju inte säkert att det blir bra bara för att en kvinna och en man skaffar barn. Det kan ta slut, det kan förekomma våld eller missbruk, eller bli en riktigt dålig relation. Att sätta barn till världen är alltid ett risktagande. Jag vill inte missionera om att insemination passar alla, men för mig var det så.
Samtidigt berättar Josefin att Abbe börjat fråga varför han inte har någon pappa.
– På ett sätt är det positivt, eftersom det öppnar för att ha ett pågående samtal om det. Men känslomässigt kan det kännas jobbigt att han redan är medveten om att han avviker från normen. Det gör lite ont att utsätta honom för det.
Att vara ensamstående är inget självändamål i sig:
– Jag har inte stängt dörren till en romantisk relation och om jag träffar någon jag verkligen vill leva med kan jag bjuda in honom som bonuspappa.
I Sverige kommer alla barn att ha rätt att ta reda på vem donatorn är när de fyllt 18 år. I Danmark går det att välja om donatorn ska vara anonym. Josefin valde en öppen.
– Jag vill inte ta ifrån Abbe det valet. Det kanske blir viktigt för honom att söka efter den biologiska bakgrunden när han blir äldre.
Lyckligt lottad
I sin bok skriver Josefin om hur hon vägde olika alternativ för att skaffa barn för och emot varandra:
Att bli med barn med en främling – ett bedrägeri.
Att adoptera ensam – för svårt.
Att fråga en manlig kompis – för komplicerat.
När hon väl fastnat för insemination var det två saker hon oroade sig för: Vad familj och omgivning skulle tycka, och att det kunde bli väldigt jobbigt. Allt blev mycket bättre än hon befarat:
– Jag berättade för mina föräldrar först när jag var gravid, och de reagerade spontant med glädje. Och det är helt fantastiskt att vara mamma, det har gått så mycket lättare än jag trodde. Jag är så himla lyckligt lottad.
Vad betyder den nya lagen om ensamståendes rätt till insemination?
– Det är en viktig del i att acceptera nya sorters familjer. Det är viktigt att känna stöd från staten. Jag kände mig nästan som en brottsling när jag åkte utomlands för att göra något som inte är tillåtet här. Jag tror att fler kvinnor kommer att inseminera i stället för att dejta hysteriskt för att hinna skaffa barn innan den biologiska klockan sätter stopp.