Nobelpris för kroppens hantering av syre

Nobelpriset i fysiologi eller medicin går i år till de amerikanska läkarna William Kaelin, Jr och Gregg Semenza samt britten Peter Ratcliffe, för deras forskning om hur celler känner av och anpassar sig till halten av syre.

– Jag är förstås väldigt glad, säger Ratcliffe till TT.

När TT når Peter Ratcliffe är han i full gång med att fira med champagne på kontoret tillsammans med kollegorna vid Oxford University.

– Det går alltid rykten om pristagare, men när jag vaknade i morse hade jag svårt att föreställa mig att jag skulle bli intervjuad som pristagare några timmar senare. När jag började min forskning hade jag heller ingen aning om att det skulle resultera i det här, säger han.

I år lyckades Nobelkommittén nå samtliga pristagare innan namnen tillkännagavs. Två av pristagarna sov när de fick beskedet, säger Nobelkommitténs ordförande Thomas Perlmann.

– De var extremt glada, och glada att dela priset med varandra i denna trio.

Intrikat maskineri

De tre pristagarna belönas för deras forskning kring hur kroppen hanterar olika syrenivåer.

– De får priset för att de har upptäckt en väldigt fundamental mekanism som behövs för liv på vår jord, nämligen hur vi känner av och anpassar oss när syrenivån förändras, säger professor Anna Wedell vid Karolinska institutet.

Syre utgör ungefär en femtedel av luften vi andas och är en helt livsnödvändig gas för nästan alla jordens levande organismer. Människan är inget undantag och vi behöver bland annat syre för att kunna omvandla det vi äter och dricker till energi.

Men tillgången på syre är inte alltid optimal. Ibland sjunker syrenivåerna, och ibland behöver kroppen mer syre än vad som finns i den omgivande luften. Det vet alla som har vistats på hög höjd eller som har ansträngt sig fysiskt. Därför har kroppen utvecklat ett intrikat maskineri för att kunna identifiera och svara på skiftande syrenivåer, något som är livsavgörande vid syrebrist.

Dopningshormon

Enligt Nobelförsamlingen har de tre forskarna på olika sätt bidragit till "banbrytande upptäckter" som gjort att vi nu vet mycket mer om hur kroppen reagerar på olika syrenivåer.

Centralt i processen, visade det sig, är ett protein kallat HIF som bildas hela tiden. Vid normala syrenivåer bryts detta protein ned i snabb takt. Vid syrebrist, däremot, bryts det inte ned. I stället aktiverar då HIF, tillsammans med ett annat protein, olika gener i arvsmassan.

Detta kan i sin tur resultera i att cellerna anpassar sin ämnesomsättning till låga syrenivåer, exempelvis i våra muskler vid hårt arbete. Blodkärlsbildning och produktion av röda blodkroppar är andra exempel på processer som behöver anpassas till olika syrenivåer.

För det senare är hormonet erytropoietin (EPO) centralt. Det stimulerar nybildning av röda blodkroppar vid syrebrist, vilket ökar blodets förmåga att transportera syre. Hormonet, som bland annat används vid dopning, upptäcktes redan i början av 1900-talet, men tack vare årets Nobelpristagare vet vi mycket mer om hur det verkligen fungerar.

Behandla blodbrist

TT: På vilket sätt kommer denna kunskap mänskligheten till gagn, som Alfred Nobel uttryckte saken?

– Mänskligheten gagnas av kunskap och det här är verkligen en grundläggande kunskap. Sedan finns det också uppenbara sätt som detta kan komma till nytta på rent medicinskt. Det pågår redan nu försök att påverka det här systemet för att behandla olika sjukdomar. Ett exempel är blodbrist vid njursvikt, då man skulle kunna påverka det här systemet så att det aktiveras, säger Anna Wedell.

Sedan kategorins första pristagare 1901 har 216 personer fått det, varav 12 kvinnor. De tre läkarna som utgör årets pristagare delar på nio miljoner svenska kronor i prispengar.