Ny forskarstudie: Varför finns ens män?

Publicerad 2015-05-19

Ett tvåkönat par. Men varför det?

De flesta flercelliga organismer förökar sig genom sex mellan två individer av olika kön.

Nu frågar sig forskarna varför så mycket möda läggs ner när bara hälften av avkomman kan få barn.

– Varför ska en art slösa all den energin på söner, säger forskaren Matt Gage.

Enorma mängder energi läggs på att ligga och försöka få barn, inte bara av människor men utav de flesta djur och växter (Även om vi människor kan ordna det där på medicinsk väg genom exempelvis provrörsbefruktning). Att arterna gör detta är för att det ger dem evolutionära fördelar, vilket är allmänt vedertaget. Men bara hälften av avkomman, för många arter, kan själva få barn.

Varför i hela friden då för? frågar sig forskare som försökt få svar på frågan genom ett mångårigt forskningsprojekt.

”Nästan alla flercelliga arter på Jorden förökar sig genom sex, men dess existens är inte lätt att förklara eftersom sex för med sig många nackdelar. Den mest uppenbara är att bara hälften av avkomman, döttrarna, själva kan ge avkomma. Varför ska en art slösa all den energin på söner, säger Matt Gage, som är huvudförfattare till en studie om frågan, i ett uttalande enligt Washington Post.

Stor insats av skalbaggar

För att undersöka vilken roll självvalda partners för förökning har för en art har forskarna bakom studien genomfört ett mångårigt forskningsprojekt. I tio har man låtit en enorm mängd skalbaggar föröka sig i femtio generationer.

Baggarna delades upp. En kontrollgrupp parades ihop av forskarna till monogama par. De andra grupperna hade olika ojämnlika förhållanden i hur många honor respektive hanar av arten som fanns i den, vilket gav honorna chans att själv välja sin partner.

Efter sju år testade forskarna hur motståndskraftiga de olika grupperna var mot inavel och det visade sig att gruppen som kunnat välja partner klarade sig mycket bättre. Resultatet är givetvis väntat och ingen nyhet i sig, men kan ge bättre förståelse för hur naturen fungerar.

Läs studien i tidskriften Nature här.

Följ ämnen i artikeln