Trumps gåva till Putin

USA:s tillbakadragande från Syrien är en gåva från president Trump till Putin, Erdogan och Iran.

Om de är vinnarna så finns det också en väldigt tydlig förlorare. USA överger än en gång de syriska kurderna.

Trumps påstående att IS är besegrat är bara delvis sant.

Mest anmärkningsvärt av allt är att ett antal höga företrädare för Trump-administrationen, inklusive Trumps egen säkerhetspolitiske rådgivare John Bolton, de senaste veckorna bedyrat att USA inte tänker lämna Syrien så länge iranska trupper befinner sig på syriskt territorium. De har markerat att terrororganisationen Islamiska staten, IS, utgör ett fortsatt hot.

Det indikerar att Trump personligen fattat ett hastigt beslut som går rakt mot vad hans egen försvarsminister Jim Mattis, Bolton och ett antal andra nära medarbetare tycker. Dessutom får beslutet stark kritik från republikanska senatorer.

För Trump är det en chans att slå flera flugor i en smäll.

Genom att deklarera att IS är besegrade uppfyller han ett av sina vallöften. Genom att dra tillbaka trupperna uppfyller han ytterligare ett. När han inte lyckas få kongressen att anslå miljarder för att bygga en mur mot Mexiko kan han i stället skifta uppmärksamheten till Syrien och peka på andra framgångar.

För Trump är det viktigt att beta av sina vallöften för att öka sina chanser att bli omvald.

Dödsfiender

Att dra tillbaka trupperna ger honom dessutom en chans att röka fredspipa med Turkiets president Tayyip Erdogan. De två Nato-länderna har länge varit i luven på varandra när det gäller kriget i Syrien. Turkiet har krävt att de amerikanska trupperna ska lämna Syrien eftersom de samarbetar med turkarnas dödsfiender kurderna. I Erdogans värld är de terrorister.

Trump hade de senaste dagarna talat i telefon med Erdogan och många tror att det är den turkiske presidenten som övertalat honom att lämna Syrien.

Kurderna är de stora förlorarna. I ett antal år har de utgjort en ovärderlig allierad för USA. I Syrien är det kurderna väpnade gren YPG som i praktiken skött striderna på marken mot IS. De amerikanska marktruppernas uppgift har mestadels varit att guida de amerikanska stridsflygen till rätt bombmål. Redan under Obama var devisen att inga amerikanska soldater skulle komma hem i liksäckar från ett inbördeskrig som USA hela tiden undvikit att bli direkt indraget i.

Sviker kurderna

Framväxten av IS som en militär styrka som ockuperade delar av Syrien och Irak tvingade upp USA ur skyttegravarna men utan YPG hade kampen mot IS aldrig blivit så effektiv. Nu sviker USA kurderna och säger i praktiken till Turkiet att det är fritt fram att attackera YPG om de vill. Den senaste tiden har Erdogan hotat at inleda en ny militär offensiv mot kurderna i Syrien.

Trumps beslut kan visa sig vara en allvarlig blunder. För även om IS i stort är besegrad som militär kraft så är terrorgruppen på intet sätt utplånad. Det är bara en vecka sedan som gruppen drevs ut från ett av sina sista fästen i östra Syrien, staden Hajin. Tusentals beväpnade IS-krigare finns kvar i gränstrakterna mellan Irak och Syrien. Sympatierna för deras ideologi lever vidare.

Gruppen är definitivt kvar som ett allvarligt hot när det gäller terrordåd i västvärlden, inklusive USA.

För IS är det en seger att amerikanerna försvinner.

Att USA drar tillbaka sina 2 000 trupper från Syrien kommer knappast att ha någon påverkan på Syrienkrigets utgång. Men symboliskt är det en viktig signal om att USA inte med militära medel är beredda att försvara sina intressen i regionen.

Ingen röd tråd

Det är ingen slump att Ryssland var bland de första att välkomna Trumps beslut. Även om den amerikanska närvaron inte varit så stark har Ryssland varit tvingat att ta hänsyn till USA på slagfältet och undvika en direkt konfrontation med supermaktens styrkor. Nu blir Ryssland ihop med Iran ensam herre på täppan. Båda dessutom inbjudna av Syriens diktator Bashar al-Assad att rädda hans regim kvar vid makten.

Trupptillbakadragandet rimmar illa med Trumps ambition att motverka Irans tillväxt som regional stormakt.

Intrycket blir alltmer att det inte finns någon röd tråd i Trumps utrikespolitik. Istället för att etablera en doktrin är han som en vindflöjel som vippar än hit och än dit. Mellan att isolera USA från omvärlden till militära äventyr. Varje beslut verkar vara fattat i stunden snarare än resultatet av en noga uttänkt strategi.

Kanske är det detta som är Trumps doktrin.