Hamid, 17, bor hemma – ljuger om sitt kriminella liv för familjen

Publicerad 2018-01-26

Hamid är 17 år.

Varje månad kan han tjäna 50 000 kronor – på att sälja knark.

Kriminaliteten är hans val av karriär.

Nästan varje dag går det ett larm i en av Stockholms förorter.

Polisen har en pikétbil som alla kan registreringsnumret på. När den dyker upp i rondellen startar en kedja av sms. Det tar bara några minuter för killarna att lämna torget och gömma undan dagens lager av cannabis.

Hamid är en av dem.

Han har hundra vägar att välja på om han behöver komma undan en efterföljande polis.

– Jag går in i en trappuppgång, ner i en källare eller en lägenhet och ut på andra sidan med ny jacka.

Hamid bor fortfarande hemma hos sina föräldrar och hittar varje dag på nya lögner för sin familj för att dölja sitt kriminella liv. Han vet inte om hans mamma skulle förlåta honom om hon visste att han säljer knark för tiotusentals kronor i månaden, i bland per vecka.

Han gömmer alla pengar och han går aldrig ut med mer än några tusen kronor i fickan. Om han blir tagen av polisen kan han ge en rimlig förklaring till var han fått pengarna. 30 000 kronor är svårare att förklara för en tonåring som aldrig har taxerat en krona i inkomst.

I två månader har vi granskat dödsskjutningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Narkotikaförsäljning, för det mesta cannabis, löper som en röd tråd genom många av fallen.

Polisen i Stockholm lägger därför stora resurser på att stoppa den öppna narkotikaförsäljningen som en trygghetsskapande åtgärd.

– De kommer inte att lyckas, vi säljer bara någon annanstans, säger Hamid.

Han röker själv upp till åtta jointar på en dag.

– Det finns överallt, så fort jag går ut genom porten så har jag en joint framför mig, jag säger nästan aldrig nej. Alla röker här.

Hamid är än så länge helt ostraffad och vill försöka hålla det så. Inte för att straffet i sig skrämmer honom så mycket, men en ”prick i registret” försvinner inte.

– De som har en prick bryr sig inte längre, de har helt andra gränser än vad jag har.

Men tänker du dig ett hederligt yrkesliv i framtiden?

– Jag vill det, om jag får ihop tillräckligt mycket pengar.

Hur mycket är det?

– Om jag hade ett jobb där jag fick ut runt 50 000 kronor efter skatt skulle jag byta liv.

Då ska du ha en mycket hög lön.

– Ja, men det är så mycket jag tjänar nu, jag skulle inte klara av att jobba för mindre.

Det är en väldigt bortskämd attityd, vad säger du till de som jobbar på McDonalds eller städar, eller som tar studielån för att utbilda sig?

– Nej, det gör jag inte, men jag skulle aldrig kunna göra det själv. Mina vänner skulle aldrig respektera mig, du ska se hur vi kan behandla de som står i drive in-luckan. Jag skulle aldrig ta sån skit själv.

I den här granskningen har vi pratat med många kriminella i Stockholm, Göteborg och Malmö. Alla säger samma sak, de vill ha lika mycket pengar som de som bor i de fina stadsdelarna. Då och bara då kan de tänka sig att lägga av. Men ingen av dem ser en laglig väg att nå dit.

Hamid var den som läraren slängde ut från klassrummet.

– Det var då jag började fatta att jag skulle ta en annan väg.

Vi möts ii en restaurang före öppning någonstans i Stockholm. Vi har lånat lokalen för att Hamid ska känna sig trygg. Andra skulle kunna ogilla att han pratar med oss, även om det bara handlar om hans liv, ingen annans.

Hamid är artig och trevlig, men släpper inte garden för en sekund.

Vi pratar om det, den hårda attityden, varför är den så viktig?

– Det är enda sättet, att inte ta någon skit, jag kan aldrig backa, då måste jag flytta.

Förklara:

– Om någon tittar snett på mig eller säger något inför andra, måste jag agera, det är bara så det fungerar här, säger han.

Det är också så dödliga konflikter kan uppstå. En småsak kan snabbt leda till en ”bötfällning”, en påhittad skuld, som växer för varje dag som den lämnas obetald. 10 000 konor blir 100 000 kronor på några veckor.

Hamid säger att han aldrig skjutit eller tänkt skjuta mot någon, men att allt kan förändras snabbt.

– Om en månad kanske jag är i krig mot någon, då måste jag försvara mig.

Har du ett vapen?

– Nej, men jag kan få tag på ett på tio minuter. Jag vet exakt vem som har och var de finns.

Tipsa
reportrarna

Tidigare delar från minidokumentären ”På liv och död”