Ibland lurar tårarna bakom ögonlocken
Vissa dagar är inte som andra. Jag vet inte om det handlar om lufttryck, väder, fullmåne eller PMS, men fasen vad jobbiga de är!
Detta är dagar när allt har en tendens att gå fel, när tårarna lurar bakom ögonlocken och självkänslan skaver i skorna. Det började med att min cykel var försvunnen. Den bara fanns inte där, i cykelstället i Vasa-allén.
Upprörd och försenad fick jag helt enkelt springa med två stora påsar bonkandes på knäna, varav en full med skor, till andra sidan stan.
Svettig kom jag för sent till mitt viktiga möte. Inte bra. Mötet var krävande, inget kändes rätt och efteråt var jag helt slut, jag ville bara hem till min soffa och min tv och gråta.
Men just det, skorna. Jag torkade tårarna, fällde upp kragen och försökte skärpa till mig. ”Kom igen nu, Kitty!” peppade jag mig själv. ”Bara en sväng till skomakaren och sen får du dra täcket över huvudet. Du klarar det, kom igen!” (Anledningen till att jag kan skriva om detta är för att jag hämtade skorna i dag, och min krönika publiceras ju inte förrän imorgon, fredag, så jag behöver ju aldrig gå tillbaks dit. Dock behöver jag hitta en ny skomakare.)
Det första jag hör när jag kommer in i den pyttelilla lokalen är: - KITTY! Det var skomakaren som ropade. ”Nej”, tänkte jag, ”inte i dag.” – Men, visst är det du?
– Ja visst, mumlade jag och log jag ansträngt. – Vad kul! Jag har läst din kolumn där du skrev om mig, min kompis gav den till mig, jag har den här bakom, sparad! Kunder har sagt det med, kul!
”Han vill ju bara vara trevlig, bjud till lite nu Kitty, du är ju snart hemma”, resonerade jag med mig själv i mitt dystra huvud. Så jag försökte skoja tillbaks och berättade att jag skrivit om honom för att jag varit så glad över att ha hittat en skomakare, och hur jag rekommenderat honom för mina vänner.
Två minuter senare var skorna inlämnade, hämt-lappen låg i handen och jag skulle äntligen få komma hem och kurera mig. Jag började röra mig mot dörren, en annan kund kom in. Precis när jag ska kliva över tröskeln hör jag skomakaren ta till orda igen: – Du, Kitty, du är faktiskt mycket snyggare på den där bilden än i verkligheten. – Nice, blev mitt enda svar. Tror aldrig jag använt det uttrycket tidigare.