”Ibizagate” inte den första av FPÖ:s skandaler

Erika Nekham/TT

Uppdaterad 2019-10-01 | Publicerad 2019-05-26

Fyra gånger har högerpopulistiska FPÖ suttit i österrikiska regeringar. Fyra gånger har det slutat i krasch, konflikter och splittringar.

Men inget slår den senaste skandalen. Med ingredienser som Ryssland, fylla och riggade upphandlingar har den fått den österrikiska politiken att gunga.

En villa på Ibiza, sommaren 2017. Vid ett bord belamrat av sprit och energidrycken Red Bull sitter mannen som några månader senare ska bli Österrikes vice förbundskansler. Där sitter också en kvinna som Heinz-Christian Strache tror är en investeringsvillig släkting till en rysk oligark.

Strache drar upp planer för hur kvinnan ska kunna hjälpa det parti han leder, FPÖ, att ta kontroll över den österrikiska tidningen Kronen Zeitung. Han antyder också att hon ska få tillgång till upphandlingar.

Allt fångas av en dold kamera. När videon i mitten av maj når offentligheten sätter den Österrike i rejäl gungning. Inom loppet av några dagar har Strache avgått, nyval utlösts, och FPÖ-ministrarna lämnat regeringen. En misstroendeomröstning väntar dessutom landets förbundskansler.

"Blåögd Strache"

– Människor i hans närhet säger visserligen att Strache kan vara blåögd, men jag väntade mig inte att han skulle stämma möte med en okänd människa, dricka mängder av Red Bull och vodka och sedan prata om hur han vill förstöra pressfriheten i landet och diskutera tvivelaktiga affärer, säger Nina Horaczek, journalist på den österrikiska vänsterliberala tidningen Falter, som gjort flera granskningar av FPÖ.

– Men FPÖ är ett parti som också tidigare har omgärdats av olika skandaler. Så vi är ganska vana.

Det är inte heller första gången som en regering där FPÖ ingår kraschar. I mitten 1980-talet sprack samarbetet med socialdemokraterna när den kontroversielle högerradikalen Jörg Haider tog över partiledarskapet. Andra gången, i början av 2000-talet, blev nyval ett faktum då stämningen i partiet var så dålig att flera högt uppsatta FPÖ-politiker kastade in handduken.

Ytterligare några år senare delades partiet i två, i samband med att FPÖ satt i regering för tredje gången. Jörg Haiders nystartade parti BZÖ fick då sitta kvar, medan FPÖ kastades ut och fick en ny ledare: Heinz-Christian Strache.

Svårsmält politik

Under Straches ledning har partiet rekryterat mer välutbildat folk till ledande positioner, berättar Reinhard Heinisch, professor i statsvetenskap vid universitetet i Salzburg. Samtidigt har flera av dessa haft kopplingar till studentorganisationer (på tyska Burschenschaften) med högerextrema och antisemitiska inslag.

– Det ironiska är att i ett försök att göra FPÖ till ett mer kompetent politiskt parti, blev politiken mer svårsmält. Flera av de här nya människorna kom från extremhögern och har gjort en rad förfärliga uttalanden, säger Heinisch.

Hösten 2017 bjöds Strache och hans parti än en gång in till en regeringskoalition, med ÖVP under ledning av Sebastian Kurz.

Det nära ett och ett halvt år långa samarbetet har präglats av den ena uppseendeväckande historien efter den andra, där FPÖ varit inblandat. Det har varit antisemitiska uttalanden, attacker mot medier och märkliga polistillslag.

"Tigande kanslern"

Skandalerna har kallats "engångsföreteelser". Förbundskansler Kurz har fått öknamnet "Der Schweigekanzler" – den tigande kanslern – eftersom han i de flesta fall undvikit att kommentera dem. Men med Ibizavideon blev det en engångsföreteelse för mycket. Nog är nog, sade Sebastian Kurz på presskonferensen där han förklarade samarbetet avslutat.

– FPÖ säger ”lita på oss för vi ärliga", "lita på oss för vi är inte korrupta". Sedan syns deras ledare agera exakt tvärt om i videon. Det är väldigt svårt även för den mest oinformerade väljaren att se detta och inte känna sig sviken, säger Heinisch.

Nina Horaczek befarar att den senaste skandalen kan skada demokratin i Österrike ytterligare.

– Det skapar en bild av politiker som korrupta och bara intresserade av att sko sig själva. Att de inte bryr sig om folket. Det är ett hot mot demokratin i Österrike om människor inte känner sig representerade och förlorar förtroendet för politikerna.