Jag saknar dig, min älskade mördare
När någon frågar mig om jag är katt- eller hundmänniska brukar jag -svara katt. Men det är inte nödvändigtvis sant. Jag är en barnmänniska.
I mitt lantliga barndomshem fanns det alltid en katt. Dog katten så skaffade man en ny. Det är inte ett hem utan en katt, tyckte -mamma utan att säga det rakt ut.
Med åldern har hon förresten spårat ur fullständigt och springer upp i trosorna flera gånger varje natt för att öppna dörren för -katten, mata katten, värma mjölk till katten samt slutligen låta katten vässa sina klor på mammas bara bröst.
Hon vill inte ha det på något annat sätt.
Men det vill jag.
När jag inte har småbarn längre så ska jag sova på nätterna.
Så vi har inga husdjur.
Skönt.
Och så kom Sigge.
För tre år sedan köpte våra grannar en kattunge.
Han kom runt tegelhörnet och in i våra liv, och det ska jag tala om för er, att han var så vacker att han var en tavla.
Jag blev så löjlig i det där djurets närhet. Jag var min mamma, bara mer störd.
Katten Sigge tittade på oss med sina runda gröna ögon tills det enda vi kunde svara var om han ville att vi plockade ner månen till honom nu eller senare.
Han ligger nästan alltid på en stol under utebordet.
Ibland blir han inlåst i garaget över natten. Då får vi ett oroligt sms om vi har sett Sigge.
Jag tassar ut till garaget i trosor och bh, ropar ”Sigge!” in i glipan och får ett långt desperat jam tillbaka.
Jag säger ”Dumma jävla katt” medan jag stryker honom så hårt över ryggen att magen släpar
i marken, för det är så man älskar en katt. På insidan är jag så lättad att han inte ligger död i ett dike.
Katter har inte nio liv, de har knappt ett, så stolligt som de lever.
Han hårar ner vår altansoffa, Jag har köpt en klädvårdsrulle, men när jag har rullat med min rulle ligger fortfarande sjuttio procent av Sigge kvar på dynan.
Hur är han inte en nakenkatt vid det här laget? tänker jag medan jag rensar min rulle och svär över att jag har kattproblem utan att ha katt.
Jag älskar Sigge.
En himla katt. En helt vanlig himla katt, bara ovanligt vacker.
Han bryr sig inte om mig, det vet jag. Katter gör sällan det. De kommer och de går. Hårar ner, sliter sönder småvilt och lämnar den söta delen så att man kliver på den.
Jag älskar dig Sigge, men du är en satans mördare.
Jag blir besviken. Två kaninbebisar på en vecka. Så gränslöst. Kan du aldrig tänka på våra känslor?
Sen minns jag att du är en katt.
Jag minns mitt hjärtsprång varje gång du slinker förbi utan att titta upp, trots att jag kissar på dig så att alla andra katter i kommunen hör.
Och nu är du död. Överkörd på motorvägen, tydligen.
Dumma jävla katt.
Jag tittar på min klädvårdsrulle.