Präktigt och malande självbelåtet
Publicerad 2015-08-05
Det var ett återhörande, och som sådant angenämt. Det var ett Sommar i P1 från det förgångna, när i dag, onsdag eftermiddag, sommarprataren var den medelålders slöjdaren Jögge Sundqvist från en by vid Västerbottens myrar.
Kultiverat och välformulerat, präktigt och malande självbelåtet.
Stilen frodades för 1520 år sedan. För att de åren platsa i uttagningen till sommarpratare skulle man vara kvinna i övre medelåldern, bo på Öland eller – just det – i Västerbottens inland och vara hängiven konsten att av växter skapa naturliga ekologiskt hållbara färger till textilier. Spinnrocken spann, vävstolen dunkade. Hedervärd folkkonst.
Med Sundqvist vid mikrofonen är det en lektion i en björkstams inspirerande böj och tekniken att hålla kniven i ”det korslagda tumgreppet”. Det är allvar. Det är en sinnlighet som hos lyssnaren föder avund på den som verkligen kan något.
Sundqvist ironiserade över sin lokaltidnings kulturredaktör som står för idékonst och inte riktigt fattar folkkonsten. Sundqvist medger att ”jag är kaxig” och ”jag äger en tradition”.
Men vad inspirerar honom? ”Slöjd och rockandroll dansar med varandra” sa han i programmet och i ett följebrev medgav han att han ”är en slags rockstjärna i slöjd och det måste svänga i verkstaden när jag jobbar”.
Han propagerade – naturligtvis – mot konsumism. ”I en tid av konsumtionshets och slit och släng är slöjden rena överlevnadskittet”. Men han hade en arrogant inställning till utlandet: där har slöjandet upphört. Har han varit i Baden–Würtenberg eller Tyrolen?
Växtfärgstanterna malde på sin tid på i två timmar. Det kändes för långt. Slöjdaren fick bara 87 minuter. Även det kändes långt.